- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade själv skrivit i saken både till häradsrätt och
hovrätt. Nu var det meningen att brasa av ända till kungs.
Hans och Anna gingo sakta vägen framåt.
— Du kom hem ändå, Anna, sade Hans efter en
stund.
— Ja, jag fick en sådan lust att se, hur I togen er
ut hemma i Sweden nuförtiden.
Här var en stig, som ledde bort igenom gärdena.
En kunde gott komma fram till Jutagård på den med,
fast nog blev han alltid några hundra alnar längre
än stora allfaravägen. Men likafullt togo Hans och
Anna av och följde stigen. Det var så grönt och grant
bort igenom gärdena — och det var inte heller så
mycket kyrkefolk på den vägen.
— Anna, sade Hans och tog upp ett strå, som han
nappade sönder bit för bit. Har du inte skaffat dig
någon fästeman där inne, där du har varit?
— Stolle! Då hade jag la inte gett mig ifrån honom.
— Men har du någonsin hört så galet! Där inne i
Amerika känner jag däger, som friade själva.
— Ja, det tycker jag, de kunde göra här också,
mente Hans.
— Jo, pyttsan! Jag kan justament undra, vad du,
Hans, skulle säga, om jag toge och friade till dig!
tyckte Anna och skrattade.
— Ja — kan du la begripa. Men vad skulle du säga,
om jag sträckte upp mig och friade till dig? sade Hans
och stannade, men han torde knappt se på Anna.
Anna spratt till och blev röd, men så log hon.
— Jo, jag tackar, jag, sade hon och neg. Men nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
