- On this page / på denna sida
- Julkvällen
- On this page / på denna sida
- Julkvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varma,
närma
till varandra
dem, som vandra
kärlekslösa
Och ur usla brunnar ösa.
</poem>
Bråda steg hördes från farstun. In kom Sven,
skälvande av förskräckelse. Han höll lyktan framför sig
med den ena armen, på den andra bar han något, som
låg insvept i en kvinnopäls.
— Gud i himmelen, ett sådant elände, suckade han,
i det han gick fram och lade sin börda på sidobänken.
Pälsflikarna slogo ut, och på ullen låg ett litet nyfött
gossebarn.
Lars och lille drängen hade rest sig upp och stodo
där stumma av förvåning och undran. Anne Lena slog
sig för sitt bröst och ropade högt:
— Herren Gud hjälpe oss!
Men Nils rusade fram med stirrande ögon och
skälvande lemmar. Han grep Sven i armen:
— Var är Stina?
— På havrestabben. — Död! svarade drängen, rädd
för blotta orden.
Nils kastade sig på dörren som en vansinnig.
När de andra kommo efter med lyktan, satt han
där uppe på stabben och hade Stinas huvud i sitt knä.
Hon låg där halvklädd, pälsen hade hon tagit av sig
och svept om den lille. Han strök hennes långa, mörka
hår ur det bleka ansiktet, han sökte spåra en gnista liv
i de stora brustna ögonen, han lutade sin kind mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
