- On this page / på denna sida
- Vadet
- On this page / på denna sida
- Vadet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men jag får skynda mig hem med mjölken,
invände hon.
— Jaja, jaja, inte surnar hon medan vi talas vid
och inte skall hon la fram till grötadopp heller. —Hör
du Lena, tänk så länge det nu är, sen vi talte förstånd
med varandra. Du går undan, när jag kommer, jag har
nog märkt det. Tycker du inte om mig längre?
Hon kastade sig bort till Lena, slog sina armar om
hennes hals och tittade henne så varmt in i ögonen.
— Jo, viskade Lena och vände bort huvudet.
— Ja, men du håller ändå inte riktigt, riktigt av
mig, så som en skall hålla av en riktig barndomsvän.
Det gör du inte. För alla de dar vi ha följt varandra.
Minns du i skolen dag för dag alla åren? Minns du,
hur vi då löfte varandra, att vi alltid skulle vara de
bästa vänner i hela världen och tala om allting för
varandra, och du skulle vara med på mitt bröllop och jag
på ditt. Och hur vi alltid smakte på varandras
matknyten, och förste gången vi gingo ihop till majstången
och allt, allt.
Lena kände sig varm om hjärtat och besvarade
Kristins livliga handtryckning.
— Du är en sådan bra tös, Lena, så jag vill, du skall
vara, vad du har loft, du skall vara min bästa vän,
vidtog Kristin och gav Lena åter en sådan där varm
blick.
Sen sade hon sakta:
— Inte skall du tro, jag misstycker, att I hållen av
varandra, Johan och du. Tro aldrig det! Det var jag,
som gav honom pass. Kom ihåg det bara! Och det vill
jag säga dig jag skulle bara önska, att han vore likaså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
