Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser / 119 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Herregården Ransberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men på vägen till Halmstads häkte gjorde Borgen
sig lös och rymde. Och så djärv var han, så han gick
in i själve Falkenbergs stad mitt på ljuse dan och lette
rätt på mig. Då gav han mig femti riksdaler och bad
mig genast ta till flykten.

Jag blev rent förskräckt, jag hade knappt kommit till
att tänka på, att det kunde bli så farligt. Jag rymde —
först ner till Skåne och där föregav jag, att jag ville
ha tröske. Men så fort jag kom till Hälsingborg, så
var det jag, som passade på och följde med en skuta
över till Köpenhamn.

Här gick jag nu och tittade på den store staden och
levde gott, så länge pengarna varade. Men de togo la
snart slut, och då var det till att höra sig för efter
något arbete, som inte blev för strängt. Det var inte
så lätt att få, men till sista byte så lyckades det. Jag
blev antagen till att hugga bränne och borsta stövlar
och göra litet vad som helst på ett ställe, där de hade
rum för resande.

Nu hade jag det riktigt bra en tid, det vill säga så
länge, som jag var villig och mån om att göra, vad jag
skulle. Och jag har då aldrig haft så gott kosthåll
varken förr eller sen och jag skaffade mig så fina kläder
som någon herre, för där vankades många
drickespengar. Och skam till sägandes såg jag riktigt karlig
ut på den tiden, så alla jungfrurna där riktigt revos
om mig, och de stassade för mig och gjorde sig till,
ja, de krusade för mig, så jag kunde ända glömma,
vem jag var.

Men se, när en har allting bra, så vet en inte att
sätta värde på det. Och tills bättre jag fick det, tills

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>