- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
247

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Lars på Skogsmaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Hå, sade han och skrattade styggt, tänkte du det!
— Men då vill jag säga dig, att tänker du det, så gör
du allt bäst i att låta husen stå, som de står. För du
får inte hugga en pinne i min skog, så du vet det, om
du så ville arbeta ett helt år för var pinne; för jag vill
inte låta mina torpare få någon vana att hantera min
skog. Får de bara lov en gång, så kan de inte hålla sig
sen ifrån att hugga. Torrt ris, det får du plocka till
vedbrand, det står i kontraktet. Men hugger du ett träd,
så får du med mig att göra. Kom ihåg det nu och för
alltid, det säger jag dig.

Varpå han vände mig ryggen och gick sin väg.

Jag stod där, som om jag hade varit fastspikad. Jag
kunde inte få fram ett ord till svar. Men när han var
borta, då rann sinnet till.

— Hå! skrek jag. Tror du, att vår Herre har låtit
hele denne skogen växa upp bara för dig, din
förbannade girigbuk. Att du inte vill neka hackspiken att hacka
sig bo i träden, när du kan neka din fattiga nästa ett
träd att laga sitt eländiga bo med. — Vet du, sade jag,
för det kokte inom mig, det blir väl sol och sommardag,
och jag har en röder räv, den kan jag släppa lös och
låta dra rumpen över hela fjället.

Men han hörde mig, som väl var, inte.

Nu orkade jag inte göra något mer på den dagen.
Jag slängde yxen in i stugan och tog på mig rocken och
gick så ner till bygden igen till min gamle husbonde.
Men när jag kom fram, så hade jag harm av att tala
om, vad som hade hänt mig, utan jag gjorde mig ett
annat ärende. Jag ville inte en gång tala om det för
Anna Stina för att inte göra henne ledsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free