- On this page / på denna sida
- Anna Katrina, hon vann
- On this page / på denna sida
- Anna Katrina, hon vann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Kan Kristian sjunga? sa jag.
— Jaja män, sa Anna Katrina; han sjunger som den
värste klockare.
— Men har du inte hört, att Kristian givit Anna Katrina
något löfte? sade domaren.
— Nej kors, jag var inte inom dörren där, allt medan
Kristian var där, och aldrig står jag och lyss efter, vad
andra säga, det ska ingen kunna skylla mig för, sade
Johanna Marja.
— Vittnet får gå! sade domaren. — Har den andra
parten något vittne? sporde han sen.
Då steg Lisebet fram och så fick hon gå eden.
— Säg nu raskt, vad vittnet har att förkunna! manade
domaren.
Då sade Lisebet:
— Dendärsema —
— Vilken? sporde domaren.
— Hon där, Anna Katrina, vet jag, hon har alltid varit
så leder och påståelig. För jag ska säga hur det var. En
gång så bytte hon sig till en blandbrödkaka av mig för ett
par usla vispar och en kvast och en ugnssopa; och kakan
var då riktig, det vet jag, för hon var nyss kommen ur
ugnen. Men så när hon väl hade ätit upp na, så kom hon
tillbaka och sa, att där var en råttegång i blandbrödskakan,
så hele krommen var utäten, och så ville hon ha en kaka
till för uselheten, hon hade lämnat. Då bad jag henne
skämmas. Men hon var lika påståelig. Då gick jag efter både
visparna och kvasten och ugnssopan och slängde dem mitt
i famnen på henne och så sa jag:
Här har du din uselhet, giv du nu mig igen kakan!
sa jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
