Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Bure - 52. Herr Peder, han tjänte på konungens gård - 53. När kvällen stundar och bjuder vila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Herr Peder rider till sin fästmö, men finner henne redan död och
lagd i kistan.)
3. Hennes händer voro vita, hennes ögon voro blå,
hennes kinder, de liknade en blomma,
hennes hår, det var brunt och flätat hop med guld,
och därpå satt en liten guldkrona.
 |
1. När kvällen stundar och bjuder vila,
den sköna Anna åt lunden ilar
att möta Alfred i dalens lund,
hon lovat komma i kvällens stund.
2. Hon var så glad och hon sprang så lätter,
i barmen hade hon blå rosetter,
med röda band har hon bundit fast
vid högra bröstet en blomsterkvast.
3. I höga eken hörs gökens toner,
och lärkan kvittrar i lindens kronor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
