Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diafragmapump ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
Diakoni—Diakonissa
284
”föreståndarna” (Fil. 1: 1).
Förmodligen bestod D:s uppgift,
liksom under närmast följande tid,
väsentligen i kärleksverksamhet
men omfattade väl också mera
allmänt praktiska
angelägenheter. Under den efterapostoliska
tiden blir sysslan ett ämbete (1
Tim. 3) för att slutligen i den
gammalkatolska kyrkan (från
senare delen av 100-t.) träda vid
sidan av det monarkiska
episko-patet och presbyterdömet (jfr
Biskop). D:s uppgift var då
dels att handha
kärleksverksamheten, dels att biträda
biskopen vid gudstjänsten. Från 400-t.
blir diakonatet småningom
uteslutande ett kultämbete, uppdelat
på olika grader: s u b d i a k o
-n e r n a, vilka räknas till det
lägre prästerskapet, och a r k i
-diakonen (ärkedjäknen, se d.
o.). Väsentligen i detta skick
består organisationen än i dag såväl
i grekiska som i romerska kyrkan.
Ss. ett lägre prästämbete är
diakonatet också bibehållet i
anglikanska kyrkan. I övriga
protestantiska kyrkor har man gått
tillbaka till den urkristna
förebilden och betecknar med D.
personer, som ägna sig åt praktisk
kärleksverksamhet i
församlingens tjänst. Inom den lutherska
kyrkan räknar denna institution
sin upprinnelse från J. H.
Wichern (se d. o.), vars hjälpare,
från början kallade ”bröder”,
snart nog fingo namnet D. 1898
stiftades Svenska
diakonsällskapet, vilket
underhåller en diakonanstalt för
utbildande av D., från 1905
förlagd till Stora Sköndal i
Stockholm. Utbildningstiden 3—4 år,
antalet D. (1923) c:a 90.
Diakoni’, den tjänande
kärlekens arbete bland nödställda i
den kristna församlingen.
Diakonissanstalten vid Ersta.
Diakonissa, kvinnlig diakon
(se d. o.). I de urkristna
församlingarna funnos vid sidan av de
manliga diakonerna också
kvinnliga (jfr Rom. 16: 1). D. tjänade
då ej blott ss. vårdarinnor,
särskilt av kvinnliga sjuka, utan
biträdde också vid undervisning
och dop av kvinnliga
katekume-ner o. s. v. I Orienten bestod detta
ämbete ganska långt fram i tiden,
till sist dock blott till namnet.
I Västerlandet har det endast
sporadiskt varit känt; i
medeltidens och nya tidens romerska
kyrka saknas det. Inom den
lutherska kyrkan räknar
diakonisst jänsten för
kärleksverksamhet (församlings-, fattig-,
sjukvård m. m.) sin upprinnelse från
1836, då pastor Th. Fliedner i
Kaiserswerth organiserade en
anstalt för utbildande av sådana
tjänande systrar. I Sverige
upprättades den första
diakonissanstalten 1851. Från 1863 har den
sitt hem vid Ersta i Stockholm.
Utbildningstiden är 4—5 år,
varav minst 2 år sjukvårdskurs.
Anstalten har eget sjukhus om 100
sängar, öppet för sjuka från hela
landet, sjukhem, ålderdomshem
(för D.), barnhem samt
skyddshem (för vanartade flickor och
för minderåriga kvinnliga
förbrytare). Anstaltens
diakoniss-stationer i hela landet äro 170,
antalet D. (1923) c:a 500. En
dotteranstalt till Ersta
upprätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
