Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diakonistyrelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
Diakonistyrelse—Dialog
286
des 1911 i Härnösand, en annan
1923 i Göteborg. I samma
riktning verkar det 1893 i Uppsala
grundade Samariterhemmet.
Diakonistyrelse, se Svenska
kyrkans
diakonistyrelse.
Diakri’tiska tecken (av grek.
diakri’nein, särskilja),
särskiljande tecken: punkter, streck,
krokar o. s. v., som anbringas vid
bokstäver för att förtydliga
uttalet eller betydelsen, t. ex. ringen
över sv. å, som skiljer denna
bokstav från a. Hit höra även de
franska accenttecknen, vilka
modifiera vokalernas uttal eller för
ögat skilja ord med lika uttal
från varandra (t. ex. ou, varest,
från ou, eller).
Diakti’nisk (av grek, dia’,
genom, och akti’s, stråle),
genom-tränglig för kemiskt verksamma
ljusstrålar.
Diale’kt (grek, diadektos}.
Se F o 1 k m å 1.
Dialekti’k (grek, dialektike’
te’kne), eg. samtals- eller
diskus-sionskonst, ss. filosofisk term
använd i växlande betydelser. Ss.
filosofisk metod betecknar
sålunda D. avvägningen av en tes
(påstående) och en antites
(mot-påstående) mot varandra. En
dylik avvägning kan, såsom hos
den eleatiske filosofen Zenon (se
Försokratisk filosofi),
stanna vid att påståendet, t. ex.
”det varande är en mångfald”,
leder till orimligheter, varmed då
motsatsen, det varandes enhet,
gäller som indirekt bevisad. Eller
den kan, som i vissa sofistiska
bevis (se Sofi stik) eller i de
s. k. antinomierna hos Kant (se
d. o.), leda till tankeorimligheter
såväl i fråga om tesen som
antitesen samt därmed utmynna i
skepticism (se d. o.) och agnosti-
cism (se d. o.). Slutligen kunna
både tes och antites vardera ur
vissa synpunkter och till en viss
grad befinnas vara sanna, varvid
de framstå såsom momenter i en
s. k. syntes, en sammanbindning
eller sammanjämkning av
motsatserna, ss. i den av J. G. Fichte
och Hegel utbildade dialektiska
metoden. Bland övriga
märkesmän för dialektisk metod märkas
Sokrates och Platon, Abelard och
samtliga typiska representanter
för den s. k. skolastiska metoden
(se Medeltidsfilosofi),
främst Tomas av Aquino. —
Under medeltiden, liksom ännu t. ex.
hos Melankton, möter ordet D.
såsom allmänt gängse beteckning
för logik över huvud.
Dialla’g (grek, diallage’,
förändring), ett
järn-magnesium-silikat med kalk, ingår som ett
av huvudmineralen i gabbro.
Brun- 1. grönaktigt.
Dialle’1 (av grek, dia’, genom,
och alledon, varandra),
förklaring av två begrepp genom
varandra, ss. då man på frågan:
”var bor A?”, svarar: ”där B.
bor”, och sedan på frågan: ”var
bor B.?”, svarar: ”där A. bor”.
D. har därför blivit beteckning
för cirkelgång i bevis (se d. o.)
och i definition (se d. o.).
Dialo’g (grek. dia’logos),
samtal; litterär produkt i
samtalsform. Utom i dramat förekommer
både i äldre och nyare tid
dialogformen särskilt i filosofiska
och pedagogiska arbeten, i
antiken främst hos Platon, i senare
tider t. ex. hos Petrarca,
Gior-dano Bruno, Leibniz, Schelling
m. fl. Vid behandling av
naturvetenskapliga discipliner har D.
använts t. ex. av W. Ostwald i
hans lärobok Die Schule der
Chemie (1903—04; I kemiens
förgårdar).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
