Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djupbrytning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
Djupkultur—Djurgeografi
392
deras underkanter ange det
djupgående (i dm. 1. eng. fot), siffran
anvisar.
Djupkultur, bearbetning av
åker- och trädgårdsjord utöver
vanligt plog- 1. grävningsdjup.
Jfr Alvluckring.
Djupplog, detsamma som
alv-plog.
Djuptryck, se Foto
gravyr.
Djup viken, municipalsamhälle
i Holmsunds skn, Västerb. 1.
515 inv.
Djur, Anima’lia, en grupp
organismer (om skillnaden
mellan D. och växter, se
Organism), omfattande över 600,000
nu levande arter (jfr
Pale-ontologi). D. indelas numera
på följande, i huvudsak allmänt
antagna sätt (ev. förekommande
sv. namn inom parentes) :
PR0T0Z0’A (encelliga D. 1. urdjur)
METAZ0’A (flercelliga D.)
Coelentera’ta (kavitetsdjur)
Planuloi’dea
Spongia’ria (svampdjur)
Cnida’ria (nässeldjur)
Cteno’phora (kammaneter)
C o elo’ m at a
Protosto’mia
Scole’cida (lägre maskar)
Anneli’da (ringmaskar)
Arthro’poda (leddjur)
Mollu’sca (blötdjur)
Tentacula’ta
Deuterosto’mia
Coelomo’pora
Enteropneu’sta
Echinode’rma (tagghudingar)
Homaloptery’ gia
Chaeto’gnatha (pilmaskar)
Chordo’ nia
Tunica’ta (manteldjur)
Acra’nia (lansettflsk)
Vertebra’ta (ryggradsdjur).
De i tab. med samma stil satta
namnen äro namn på grupper av
samma systematiska enhet (se
Systematik). För
ytterligare indelning samt
karaktäri-stik, se under namnen 1. därifrån
gjorda hänvisningar. —
Anima’-lia evertebra’ta, evertebra’-
t e r 1. ryggradslösa D. kallas alla
icke-ryggradsdjur, en indelning,
som dock saknar
vetenskapligt-systematiskt värde. — Jfr
Zoologi.
Djura, kapellförs. till Leksand
(se d. o.).
Djurdyrkan, se Djur kul t.
Djurelektricitet, av djur, ss.
darr ål, darrockor och darrmal,
alstrad elektricitet. Jfr
Elektriska organ och
Nerv-fysiologi.
Djurgeografi, zoogeografi,
vetenskapen om djurens olika
geografiska utbredning. Art- och
individantal växla i olika
trakter. En del djurformer,
kosmo-p o 1 i t e r, äro spridda över
nästan hela jorden, andra ha endast
begränsad förekomst (jfr
Endemisk). För att förklara nuv.
utbredning måste först
djurtypernas olika förmåga att vandra
från en trakt till en annan
studeras. Hav, floder, bergskedjor,
öknar etc. kunna därvid vara
oöverstigliga barriärer. Särskilt
lägre djur kunna dock passivt
transporteras långa sträckor med
vind, flytande trädgrenar, isberg
m. m. Stor roll spela givetvis
även djurens
acklimatisationsför-måga, tillgången på näring,
klimatförhållanden o. d. Dessa
faktorer äro dock ej tillräckliga att
förklara t. ex. att djurformer,
tillhörande samma grupp,
anträffas på vitt skilda delar av
jorden (t. ex. pungdjur i
Amerika och Australien). Hänsyn
måste även tagas till
utbredningen under tidigare geologiska
perioder, enär dels klimatet, dels
fördelningen mellan land och
hav varit underkastade stora
förändringar. Fynd av t. ex. fossila
pungdjur, elefanter och
noshörningar i Europa visa, att djuren
tidigare haft en annan
utbred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
