Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1071
England
1072
uppsattes på tronen 1470. Men
1471 kom Edvard tillbaka,
War-wick blev slagen och dödad,
Margareta tillfångatagen och hennes
unge son Edvard dödad.
Omedelbart därefter avled Henrik VI i
fängelset, troligen mördad. Efter
huset Lancasters undergång
sökte Edvard utrota dess
kvarle-vande anhängare. Men då utbröto
strider mellan medlemmarna av
huset York. Edvards styrelse blev
godtycklig och han lät döda sin
egen broder, hertigen av Clarence.
Efter Edvards död tillägnade sig
hans yngste broder, hertigen av
Gloucester, förmyndarskapet för
sin minderårige brorson E
d-v a r d V, som han inom kort lät
avsätta och fängsla för att i
stället själv bestiga tronen såsom
Rikard III (1483—85). Han
saknade varken begåvning eller
förmåga men fördärvade sin sak
genom sina grymheter. Då han
slutligen lät avliva den lille
Edvard V och dennes yngre broder
i Tower, förenade sig
anhängarna av de båda ”rosorna” mot
honom under ledning av Henrik
Tudor, earl av Richmond, som pä
mödernet tillhörde en sidolinje
till huset Lancaster och nu
förmälde sig med Edvard IV: s
dotter Elisabet av York.
Henrik landsteg i E. 1485 och vann
segern vid Bosworth, där Rikard
förlorade krona och liv. —
Huset Tudor (1485—1603). Ss.
Henrik VII (1485 —1509)
uppsteg segraren på E:s tron, och
därmed slutade rosornas krig.
Flera tronkrävare uppträdde i
början av hans regering men
besegrades. Henrik, som nu i sig
förenade Lancasters och Yorks
tronanspråk, skapade en stark
konungamakt och kunde i mycket
åsidosätta parlamentet.
Högadeln, som understött Lancaster,
hade nämligen starkt decimerats
under inbördeskriget, och de
lägre klasserna, Yorks anhängare,
längtade efter fred. Henrik bragte
ordning i förvaltningen och
efterlämnade vid sin död ett starkt och
enigt rike och en fylld
skattkammare åt sonen Henrik VIII
(1509—47). Denne stod länge
under inflytande av sin kansler,
kardinal Wolsey. Under denna period
ingrep England i de ständiga
krigen på kontinenten men utan
nämnvärt resultat. Försök gjordes
även att erövra Skottland, och
över Irland hävdade Henrik sin
överhöghet. Snart bröt Henrik
med påven, som vägrade honom
skilsmässa från sin gemål
Katarina, närmast av fruktan för den
senares systerson kejsar Karl V.
Henrik förklarade sig 1531 för
den engelska kyrkans överhuvud,
hans äktenskap förklarades
ogiltigt av ärkebiskop Cranmer, och
han gifte sig 1533 med Anna
Boleyn. F. å. bekräftade
parlamentet hans överhöghet över
kyrkan (den s. k.
suprematsak-ten), och sedan följde klostrens
upplösning. Ändamålet med
denna reformation var uteslutande
politiskt, och i bekännelsen, som
fastslogs i de ”sex artiklarna” av
1539, ändrades föga. Under tiden
hade Henrik personligen blivit
alltmera hänsynslös och nyckfull.
Den ena gemålen avlöste den
andra. Hans förnämsta minister
och verktyg efter Wolseys fall,
Cromwell (se Essex),
avrättades 1540, och i sin senare
kyrkopolitik vacklade Henrik mellan
den gamla läran och den nya.
Konungamakten stod dock vid
hans död på sin höjdpunkt.
Under hans unge son Edvard
VI (1547—53) erhöll det
protestantiska partiet avgörande
inflytande och reformationsarbetet
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
