Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fatum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1451
Faustina—Favre
1452
Faust och Mefistofeles. Träsnitt från
1631.
omarbetades denna till ett
folk-skådéspel samt lämpades för
marionetteatern, i vilken form
Goethe tidigast gjorde
bekantskap med ämnet, som gav
uppslaget till hans största verk,
Faust, vars första del utkom
fullständig 1808 och andra del
1832. På grundvalen av Goethes
drama skapade Gounod 1859
operan Faust och Boito 1868 operan
Mefistofeles. En av de mest
bekanta episoderna ur Faustsagan,
den till Auerbachs Keller i
Leipzig lokaliserade dryckesscenen,
har Wennerberg musikaliskt
behandlat i Auerbachs Keller
(1878).
Fausti’na, namn på två
romerska kejsarinnor, av vilka F.
d. ä., d. 141, var Antoninus Pius’
gemål och F. d. y., d. 175, den
förras dotter och Marcus
Aure-lius’ gemål.
Fau’stulus, se R o m u 1 u s.
Faute [fåt], fr., fel, blamant
misstag, dumhet.
Favart [fava’r],
Charles-Simon, f. 1710, d. 1792, fransk
dramatisk författare, skapade
genom sina sångspelstexter den
komiska operan. Han var gift
med skådespelerskan Marie F.,
f. Duronceray, f. 1727, d.
1772, som bröt vägen för ett mera
naturalistiskt spelsätt genom att
i bondflickeroller uppträda i
na-turtrogen kostym och tala
dialekt.
Favén, Y r j ö A n 11 i, f. 1882,
finländsk målare och
karikatyr-tecknare. F., som länge vistats i
Paris, har tagit starkt intryck
av fransk konst. Hans eleganta
teckning och skarpa
karaktärise-ringsförmåga komma särskilt till
synes i hans porträtt.
Favigna’na, den största av
Egadiska öarna (se d. o.).
Fawkes [få’ks], Guy, se
Krutkonspirationen.
Favorise’ra (av lat. fave’re),
gynna. — F a v o r i’ t, gunstling.
•—- F a v ö’ r, gunst, ynnest.
Favre [favr]. 1. Jules F., f.
1809, d. 1880, fransk politiker,
urspr. advokat. 1848
generalsekreterare i revolutionsregeringens
inrikesdepartement samt led. av
nationalförsamlingen, var F. efter
statskuppen 1851 en oförsonlig
fiende till kejsardömet, blev 1863
ledare för det demokratiska
partiet, motsatte sig 1870
krigsförklaringen mot Tyskland, blev
efter kejsardömets fall 4 sept.
s. å. utrikesminister och sökte ss.
sådan förgäves förmå Bismarck
att bevilja Frankrike fred utan
några landavträdelser. F. avslöt
1871 vapenstilleståndet och
undertecknade freden i Frankfurt,
varefter han avgick. — 2. Louis
Jules Favre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
