Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nederländerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
709
Nederländerna (Historia — 1815)
710
grepp mot de oförberedda och till
lands värnlösa N. Den
aristokratiska regeringen störtades då av
en patriotisk folkrörelse, och de
Witt mördades. Hollands stater
återinförde ståthållarämbetet,
vilket gavs till Vilhelm III a v
O r a n i e n. Försvaret
underlättades genom stora landsdelars
försättande under vatten, men
avgörande för N: s räddning blev
Vilhelms diplomatiska förmåga
ss. organisatör av Europas
motstånd mot de franska
erövringsplanerna. Freden i Nijmegen 1679
återställde N: s integritet, men
efter Vilhelms tronbestigning i
England 1688 funno de sig
till-bakaträngda av detta land.
Deltagandet i Pfalziska kriget (se d.
o.) skänkte N. några
handelsfördelar. Spanska tronföljdskriget
(se d. o.), som fullföljdes trots
Vilhelms död 1702 under politisk
ledning av rådspensionären H e i n
-s i u s, bragte däremot inga
väsentliga vinster. Vilhelms död
medförde återgång till de
oligar-kiska ”regenternas” välde. Den
ekonomiska tillbakagången och
det utrikespolitiska beroendet av
England blevo allt tydligare,
samtidigt som partistrider störde det
inre lugnet. Förfallets följder
visade sig på nytt 1747, då under
det pågående Österrikiska
tronföljdskriget franska trupper
inträngde i N. Liksom 1672 tog man
sin tillflykt till en oranier, i det
Vilhelm IV (f. 1711, d. 1751),
ättling av ståthållarsläkten i
Friesland, utropades till ärftlig
ståthållare i alla sju provinserna.
Nedgången kunde dock ej hejdas.
Under Vilhelm V (f. 1748, d.
1806) rycktes N. med i de
nordamerikanska koloniernas
frigörelsekrig, vilket medförde förlust av
några kolonier samt Ostindiska
kompaniets bankrutt. — Ett upp-
rorsförsök av det antioraniska
”patriotpartiet” 1785 nedslogs,
men då de franska
revolutions-arméerna under Pichegru 1793
inträngde i landet, hälsades de som
befriare. Efter nederlaget vid
Fleurus (1794) genomfördes
revolutionen. — Den franska
tiden (1795—1813). Bataviska
republiken blev namnet på den
efter franskt mönster upprättade
staten. Därvid upphävdes den
föråldrade provinsförfattningen och
ståndsprivilegierna samt
skapades en enhetsstat med central
förvaltning. 1806 omskapades
republiken av Napoleon I till
konungariket Bolland under hans broder
Ludvig (fr. Louis; se
Bona-parte sp. 276). Dennes regering
medförde stora insatser på
lagstiftningens område, bl. a. genom
införandet av Gode Napoléon
(1809), men också ekonomisk
utarmning och successiv förlust
av kolonierna genom den tvungna
anslutningen till
kontinentalsystemet (se d. o.) och kriget
mot England. Sedan Ludvig
fåfängt motsatt sig denna för N.
fördärvliga politik, abdikerade
han 1810, varefter N. införlivades
med franska kejsarriket.
Napo-leons nederlag vid Leipzig 1813
befriade N. från de franska
ockupationstrupperna. —
Konungariket N. Vilhelm V:s son
utropades till konung av N. som
Vil-h e 1 m I (1813—40). En grundlag
antogs, som säkerställde en
folkrepresentation, generalstaterna,
med en kungavald kammare och en
annan, vars led. utsågos av de
återställda provinsernas (nu ökade
med Brabant och Drenthe)
församlingar. Vid Wienkongressen
yrkade England på upprättande
av en stark nederländsk stat som
värn vid Frankrikes nordgräns.
Följden blev N:s förening med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
