Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nord-Amerikas Förenta Stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
925
Nord-Amerikas Förenta Stater (Förvaltning)
926
Nord-Amerikas Förenta Staters presidenter (med ämbetsår).
G. Washington 1789—97
J. Adams 1797—1801
T. Jeff erson 1801—09
J. Madison 1809—17
J. Monroe 1817—25
J. Q. Adams 1825—29
A. Jackson 1829—37
M. Van Buren 1837—41
W. Harrison 1841
J. Tyler 1841—45
J. Polk 1845—49
Z. Taylor 1849—50
M. Fillmore 1850—53
F. Pierce 1853—57
J. Buchanan 1857—61
A. Lincoln 1861—65
A. Johnson 1865—69
U. Grant 1869—77
R. Hayes 1877—81
J. Garfield 1881
C. Arthur 1881—85
G. Cleveland 1885—89
B. Harrison 1889—93
G. Cleveland 1893—97
W. McKinley 1897—1901
T. Roosevelt 1901—09
W. Taft 1909—13
W. Wilson 1913—21
W. Harding 1921—24
C. Coolidge 1924—
makten har presidenten, som
väljes för 4 år. Ämbetsperioden
börjar 4 mars under år efter
skottår. Enl. tradition mottas ej val
mer än två perioder i följd. Valet
förrättas av elektorer, vilka väljas
i nov. året förut. Valkampanjen
knyter sig till elektorsvalet, med
vars utgång elektorernas formella
presidentval i jan. i sak är
avgjort. Presidenten utnämner en
regering av 10
departementschefer. Den förnämste är
statssekreteraren (utrikesministern), men
presidenten bildar och leder själv
regeringen, även reellt. Den
lagstiftande makten utövar
kongressen, som sammanträder
årligen i dec. (presidenten har
dock suspensivt veto och
rekom-mendationsrätt). Kongressen
består av senaten och
representanternas hus. Såväl senatorer som
representanter väljas för 6 år
genom allmänna val av i de olika
staterna valberättigade
medborgare. Varje stat väljer två
senatorer och ett efter folkmängden
avpassat antal representanter.
Utöver de för båda husen
gemensamma lagstiftningsfunktionerna
har senaten bl. a. den att godta 1.
förkasta fördrag med främmande
makter. Författningsändringar (i
form av tillägg) ske på initiativ
av båda husen (med % majoritet)
1. av % av staterna och skola
godkännas av % av staterna genom
legislaturerna 1. särskilda
conven-tions. — De enskilda
staterna välja (genom allmän
röst
rätt för män och kvinnor över 21
år, med varierande detalj
bestämmelser) en guvernör och en
två-kammarrepresentation, varvid
senatorsvalen ske i större valkretsar
än representantvalen. Staternas
regeringar och högsta ämbetsmän
utses i regel delvis genom folkval,
delvis av legislaturen. — Liksom
den långtifrån största staden
Washington är
förbundshuvud-stad, så äro även de flesta
staternas regeringar förlagda till
smärre städer. Staterna förbehållna
äro lagfrågor i allm., medan
för-bundsmyndigheterna främst
handha utrikespolitik, försvarsväsen
och sådan näringspolitik, som
berör flera stater. Det allmänna
politiska intresset har på senare
tid förskjutits från staten till
förbundet, som från staterna
övertagit många aktuellt viktiga
uppgifter, ss. trust- och
förbudslag-stiftning. Kompetenstvister
mellan stats- och
förbundsmyndighe-terna samt frågor om åtgärders
författningsenlighet hänsk j utas
till domstol, i sista hand till
högsta förbundsdomstolen, som
kan försätta ur kraft mot
författningen stridande lagar och
åtgärder. — Förvaltningen är i olika
delar av N. koncentrerad till olika
myndigheter. I de n.ö. och de
v. staterna äro stadsdistrikten
(townships) den viktigaste
enheten, i södern däremot den större
enheten grevskap (county). I de
mell. och n.v. staterna äro dessa
system kombinerade och
blan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
