Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nord-Amerikas Förenta Stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
933 Nord-Amerikas Förenta Stater (Historia — 1770-t.) 934
ginia, Nord- och Syd-Carolina,
Georgia) och de i n. I de förra
ägdes jorden företrädesvis i stora
latifundier av aristokratiska
plantageägare, som började införa
negerslaveri, medan de n.
kolonierna hade en övervägande
låg-bördig befolkning och en jämnare
egendomsfördelning. Under
ständiga strider mot indianerna
uppodlades nya områden. England
hade främst genom
navigations-akten (se d. o.), förvärvat
ställningen av stapel för all handel
med kolonierna, och den
uppspi-rande amerikanska industrin
drabbades av förbud att utföra
vissa alster och att anlägga
järnverk. Ä andra sidan avsågo vissa
lagar att gynna kolonierna. —
Alltifrån 1600-t:s början hade
fransmännen grundat kolonier i
Kanada (se d. o. sp. 490 f.). 1682
togo de Mississippis dalgång i
besittning under namnet
Louisiana och anlade 1718 staden
Nouvelie Orléans (nuv. New
Orleans) jämte andra bebyggelser
vid nedre Mississippi och
Mexikanska bukten. Genom en kedja
av fort och nybyggen i Ohios dal
sammanknötos dessa med Kanada.
Mellan de franska och de engelska
kolonisterna utspann sig snart en
motsättning, som från 1689 tog
sig uttryck i väpnade konflikter,
vilka under Spanska och
österrikiska tronföljdskrigen fingo
större omfattning. Under Sjuåriga
kriget gick det franska
kolonialväldet under. I Parisfreden 1763
avträdde Frankrike till England
Kanada jämte den del av
Louisiana, som låg ö. om Mississippi,
medan den övriga delen av
Louisiana (ävensom
Mississippimyn-ningen) tilldelades Spanien, som
emellertid fick avstå Florida till
England. —
Självständig-hetskampens förhistoria.
Genom stridens utgång hade den
engelska rasens hegemoni i
Nord-Amerika blivit befäst, och medan
1763 endast 80,000 fransmän
bodde därstädes, hade den engelska
befolkningssiffran stigit till omkr.
1,5 mill. och 1775 nått över 2,5
mill. Det franska hotets
avlägsnande försvagade koloniernas
behov av moderlandets stöd och
började ge rum för konflikter.
England ville genom inkomster från
kolonierna få bidrag till
täckandet av krigskostnaderna från
Sjuåriga kriget och inskred därför
kraftigt mot smugglingen,
utfärdade en lag, som på koloniernas
bekostnad gynnade den
västindiska sockerodlingen, samt
påbjöd en stämpelavgift. Den
sistnämnda rönte harmsna protester
från koloniernas representationer,
vilka principiellt hävdade; att
engelska parlamentet ej kunde
pålägga dem skatter, så länge de
ej voro representerade där.
Stämpellagens återkallande medförde
ingen avspänning, utan
parlamentet fastslog offentligen sin
oinskränkta lagstiftningsrätt och
pålade nya tullavgifter, bl. a. på te
(1767). Detta besvarades med en
vidsträckt bojkott av engelska
varor och med oroligheter, vilka
föranledde engelska truppsändningar
till kolonierna. Spänningen
urartade till en kris, då en skara till
indianer förklädda
oppositionsmän 1773 från ett engelskt fartyg
i Bostons hamn vräkte i havet en
last te, som myndigheterna
beslutat att kvarhålla i landet
trots bojkotten. Den engelska
toryregeringen, som leddes av
North, vidtog då
repressalieåt-gärder och stöddes härvid av en
stark engelsk opinion. Bl. a.
beslöts en del inskränkningar i
Massachusetts friheter och
spärrning av Bostons hamn, vilket av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
