Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRN- OCH STÄLTILLVERKNINGEN 37
Och dessa prisreduktioner ha
framkallats af epokgörande uppfinningar,
knutna till namn, sådana som Bessemer,
Thomas, Martin, Siemens. Mången har
trott att man med Siemens-Martin-ugnen
kommit till den sista länken i kedjan,
och äfven en så erfaren man som
Andrew Carnegie, hvilken själf genom
sitt organisations-snille gjort en
storartad insats i ståltillverkningens historia,
skref 1903: »Det är knappast inom
möjlighetens gränser, att någon billigare
eller bättre process för ståltillverkning
ännu kan uppfinnas, och det tjugonde
århundradet skall sannolikt — i trots af
alla under som vänta — sluta med
samma metod, som invigt dess början.»
I denna process, som nått idealet,
inneslöt den amerikanske stålkungen icke
blott Martin-ugnen, utan äfven de
procedurer som förbereda materialet för dess
inträde däri. Föga anade han, att man
just då stod inför en ny revolution,
åtminstone nya metoder, som utgå från
helt andra principer och som föra
malmförädlingen ända från början in på nya
banor. Det har gått här som så ofta,
då den mänskliga uppfinningsförmågan
löpt linan ut: man har resolut lämnat
det gamla och fått fatt i ett nytt
uppslag.
Det sista skedet i järnets historia har
för oss svenskar så mycket större
intresse, som det företrädesvis är genom
svenska uppfinnares geni och svenska
affärsmäns företagsambet som dessa
epokgörande metoder framkommit,
utarbetats och exploaterats. Det förtjänar
vår synnerliga uppmärksamhet äfven
ur den synpunkten, att det innebär rika
löften för ett kommande uppsving af vår
grufindustri och järnhandtering, hvilka
af ålder varit af vital betydelse för
svenskt näringslif.
Utan att för mycket fördjupa mig i
tekniska, för lekmannen svårfattliga
de
taljer, skall jag i det följande söka ge
en någorlunda klar föreställning om här
antydda uppfinningars innebörd.
Malmens förädling innebär, i stort
sedt, ingenting annat än metallens
befrielse från främmande ämnen, som
kemiskt eller mekaniskt äro förenade med
densamma. Dessa ämnen äro, i fråga
om järmalm, först och främst bergarter,
som medfölja den egentliga malmen,
vidare föroreningar af växlande slag,
några skadliga för järnets kvalité såsom
fosfor och svafvel, andra enbart
hinderliga för reduceringen och således
bränsleödande; slutligen är järnet själft kemiskt
bundet vid syre, uppträder således i
malmen såsom syrsatt järn, d. v. s.
järnoxid (blodstensmalm) eller
järnQxidoxidul (magnetit). Sedan gammalt
har man genom skrädning sökt befria
malmen från det mesta af ofyndigt berg,
äfvenså genom rostning af malmen
förberedt sjäfva smältningen; men i öfrigt
har elimineringen af föroreningar skedt
uteslutande på kemisk väg under
smältningsprocessen eller efter densamma i
stålugnen. Smältningen är i och för sig
en reduceringsprocess, enär det syrsatta
järnet därvid befrias från syret, hvilket
förenar sig med i ugnen befintligt
kol till kolsyra. Tyvärr upptager järnet
i hyttan på nytt ett främmande ämne,
nämligen kol, som i hyttprodukten,
tack
järnet, förekommer i rikligare mängd
än som är nyttigt för dess fasta
konsistens. Vill man göra stål af råjärn,
måste öfverflödigt kol ånyo aflägsnas
och detta sker genom färskning i
stålugnen, vare sig denna är sluten, såsom
Bessemers eller öppen som
SiemensMartins.
Det nya systemets män bygga på
en helt ny grund. Utgående från den
säkerligen riktiga principen, att
föroreningarna i malmen skola aflägsnas
vid en så tidig tidpunkt som möjligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
