Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUIDO OCH GISMONDO
med ett visst ömt vemod. Nu var
hon välbeställd kurtisan och prisade
pengar högre än kärlek. Men han
hade inga pengar att gifva henne.
Bland de lidelser, som öfverleft
hans adertonde år, ägde endast
förvärfsbegäret någon styrka. Han
förstod att uppskatta kurtisanens
penninglusta. Att samla ägodelar tycktes
honom klokt och hederligt och
angenämt. Gatans alla nöjen, som han
pröfvat, kunde icke mäta sig med
myntens behagliga klirrande. Och
det, som fanns kvar hos honom af
ungdomlig längtan, fästes vid mäster
Donatos välförsedda droghandel, som
han hoppades få öfvertaga. Hans
inkomster voro emellertid små och
ytterst obestämda. Lyckades han
skaffa mäster Donato en god kund,
erhöll han en eller till och med två
floriner. Men det var ondt om goda
kunder.
Arnodalens grofva sommargrönska
skymtade mellan murarna; San
Miniatos berg stod rykande och törstande
midt under solen, som sakta börjat
glida mot väster. Guido stannade
framför porten, hvars krön bar
Lenziernas vapen. Där innanför bredde
sig vackra och vårdade trädgårdar,
ur hvars mattor hvarje gult strå
aflägsnats. Han satte sig på
stenbänken och betraktade de talrika
tjänare, som beskäftigt sysslande ilade
af och an. Han såg medbröder,
svenner bärande sina skråns färger, han
såg de stora ätternas vapen broderade
öfver bröst och ryggar; han såg deras
ifver och njöt af sin lugna lättja. Nu
släpade de fram och vecklade ut den
tunga, mjuka, släta matta, på hvilken
Florens” flickor skulle dansa. Den
lades intill loggian, där säten reddes
för donna Eleonora, för Mediceern
och för herrarna. Och under
man
261
delträd och persika stodo bord,
bärande frukter, vin och bakverk, till
hvilka fyndiga konstnärer gjort
ritningar.
, Guido njöt af prakten, och han
gladde sig vid tanken på de unga
fiickor, som i behagfull takt skulle
föra sina fötter öfver mattan. Själf
skulle han stå orörlig på vakt
nedanför prinsessans loggia. Solen skulle
bränna och blända honom, och hans
lemmar skulle värka af trötthet. Men
Mediceern var frikostig, och kanske
skulle äfven donna Eleonora kasta en
handfull mynt till de vaktande
svennerna. Kanske. Guido hade icke
sett donna Eleonora; den heliga Annas
lamhet hade hindrat honom. Men när
han nu tänkte på Ercole d’Estes gemål,
rann det honom i sinnet, att hon
måste vara en helt ung och måhända
vacker kvinna, föga pröfvad i kärlek.
Så länge hade han njutit af sig själf,
af sina kläders behagfulla färg och
snitt, nu grep hans inbillning denna
angenäma själfkänsla och började
väfva drömmar. Han undrade, om donna
Eleonora skulle se honom. Han
undrade, om donna Elonora med en
hastig och skygg rörelse skulle föra
handen till hjärtat. De små hofvens
frodiga krönikor visste förtälja om
unga furstinnor, som tjänas af trogna
ynglingar.
Hans tankar, som blomdoft och
festens prakt lockat till svärmerier,
återvände dock snart till det lugna
och säkra mål, mot hvilket han
sträfvade. Och nu undrade han, hur stor
penning donna Eleonora skulle gifva.
Han vägde med handen, som om den
hållit en börs. Och han såg sig själf
rik och allvarlig köpa och sälja de
dyrbara drogerna. Med ett småleende
erinrade han sig de välmående
borgare, han fordom jagat. Han och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
