Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Gismondo och Rinaldo. De hade
spänt rep i mörka gatukorsningar.
Och när de sålunda hade bragt sina
offer på fall, hade de skyndsamt
genomletat deras kläder och ofta fått
god förtjänst. Men förtjänsten hade
åter frånröfvats dem af vilda och
illsluga och hungriga flickor med snabba
små händer.
Guido log sömnigt och lät
hufvudet sjunka.
Plötsligt greps han i nacken och
skakades. Han for upp och värjde
sig yrvaket. Men angriparen slog
sina armar kring hans skuldror.
«Guido! Guido! Käre broder!
Känner du mig icke? Är jag så illa
sköflad af den leda Minerva? Vak
upp, sofvare! Se på mig! Se på
mig!«
«Gismondo!« ropade Guido.
«Gismondo! Ahimél«
Han lutade sig mot muren och
skrattade och slog med händerna mot
den hvitklädde. Men Gismomdo grep
honom på nytt i skuldrorna och
skakade.
«Du skrattar! Men jag har sökt
dig öfver hela Florens; alltsen jag
kom från det djäfvulska Bologna, har
jag sökt dig. Ahimé! Min Guido,
hvad jag längtat efter dig! Och efter
Florens! Men nu lämnar jag er icke
mer!«
«Min stackars Gismondo! Du har
haft tråkigt i Bologna?«
«O!t O! Bologna! Jag har gått
ensam på ängarna och sjungit
Lorenzos sånger, se där mitt nöje! Men
säg: är du bland de vaktande
svennerna? Jag skall hafva uppsikt öfver
er. Jag skall stå nedanför don
Giuliano. Jag är republikens yngste
notarie. Det var jag, som bar den
åttauddiga stjärnan.«
HJALMAR BERGMAN
«Jag såg dig; jag mötte dig på
Corso.«
«Gjorde du. Var jag vacker?
Madonna Eleonora log mot mig. Och
Lorenzo nickade. Han kände igen
mig. Jag har icke lyckats träffa
honom. Kanske att jag i dag skall be
honom dikta en sång till mitt bröllop.
Tror du, han vill?«
«Till ditt bröllop?«
«Vet du icke? Ahimé! Hvar
lefver du? Vet du icke, att ser Maso
degli Albizzi har lofvat mig sin
dotter? Albiera. Mins du icke Albiera?s
«Monnina Albiera!< skrattade
Guido. Men Gismondo rynkade pannan.
«Känner du henne?«
«Jag? Nej, hur skulle jag känna
henne? Men hon är ju Rinaldos
syster. — Se så många gäster! Nu
måste jag söka min plats.vs
«Jag vill, att du skall se henne.
Vänta! Du hinner. Hennes bärstol
kommer före furstinnans. Du hinner.
Hon har guldstickade strumpor, men
hennes fötter äro nakna. Alla de unga
flickorna skola dansa med obetäckta
fötter. Albiera skall föra dansen.
Hennes dräkt är hvit liksom min.
Hon är mycket vacker. Ahimé, min
vackra Albiera!«
«Nej,« sade Guido. <Jag villicke
se henne. Nu går jag och söker min
plats.«
Guido tog stöd mot loggians heta
stenfot. Hans ögon voro slutna.
Festen plågade honom och han ville icke
se de unga flickornas dans. Han
förbannade San Giovanni, som beredde
honom så mycket obehag. Han snäste
donna Eleonora, som gått förbi honom
utan att vända på hufvudet, skrattande
och dum, förtjust öfver don Giulianos
ögon och Lorenzos skämt. Guido
bannade allt, hvad som kom honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
