Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
APOLLO OCH DAPHNE 191
Blott luften öfver hetbränd mark i skälfning.
Jord, himmel skåda Daphnes flickgestalt
x
] ett all sol sig in:i täppan samlar
och strax ett präktigt fenomen sig målar
för Daphnes blick: ned mellan grindens pålar
från himmel klar ett under blixtlikt ramlar, — —
en guldvagn, som med fyra hvita fålar
i bredd inspända framåt gången prålar.
Sand skrapa hofvar. Guldseltyget skramlar.
Som fastväxt Daphne står, blott blicken famlar.
Hon glömt sitt jag — hon står för ett mirakel:
en Guddom länkar själf sin gyllne skakel
smal, naken skön, knappt större än en skolpojk,
solbrun — och solroslikt kring tinningen
brann glorian — det var en riktig solpojk.
Dock, nu fick Daphne åter fatt besinningen.
Och sprang. —
Spring kapp, Apoll, tag flickan fatt!
Hon flyr som vinden och i huj hon hoppar
med håret flygande, vig som en katt
högt öfver hagtornshäck och rosrabatt.
En solkattsdans det Jiknar, mjuka kroppar
som ses och svinna rundt i täppan — matt
hvitt lyser Daphnes skinn bland blad och knoppar
Apollos hud är brun som mörknad koppar.
Ack, dyster blef den dansens ändalykt.
Dock, fabeln är tillräckligt ofta tryckt. —
Ni minns, den fläta som Apollo tyckt
sig gripa nyss och ha i handen knuten
blef plötsligt af ett under hemskt och styggt
en kvist från Daphne Mezereum bruten.
— Ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
