Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄGRA BLAD UR FÄKTKONSTENS HISTORIA
åsikt var belägen på midten af en
ordinärt vuxen man i denna ställning. Men
midtpunkten sammanfaller äfven med
svärdslängden, som sålunda blir lika
med radien och får sin bestämda
proportion till människokroppen. I cirkeln
är inskrifven en kvadrat, hvars
diagonal upptages af den anatomiska figuren,
vidare en massa kordor, hvilkas
skärningspunkter dela dem i längder, som
alla hade ett visst förhållande till
människokroppen och följaktligen till alla
dess rörelser samt utmärka platsen, som
måste intagas af hvar och en af de
stridandes fötter.
Med sin främre fot vid
cirkelperiferien började man sina manövrer,
sedan man först väl inhämtat några
råd om hvilka punkter man borde
undvika. Dessa voro först och främst de,
som voro nära diametern, naturligtvis
en omklädnad för den föreskriften, att
man ej borde gå rakt på sin
motståndare.
Thibault förklarade äfven, att den
tid som åtgick för att verkställa en
fint stod i ett visst förhållande till
steglängden, hvilket han sade sig »kunna
matematiskt bevisa för den som vore
nyfiken».
Skärningspunkterna vid cirkeln äro
bokstafverade från A. till Z. Om man
nu tänkte sig en skicklig och en
oskicklig fäktare, den förre begynnande från
A och den andre från Z, börja röra
sig från den ena punkten till den andra,
så måste den, som kände rätta sättet
att välja »ståndpunkt» med matematisk
283
E n
z; % "’t.b"k
Bild 10.
visshet besegra sin motståndare — så
påstod åtminstone Thibault och enligt
hans planscher går det nog äfven så
(bild 10).
Tysklands förnämste författare inom
detta slags litteratur är under 16:de
århundradet Meyer, som ganska vidlyftigt
afhandlar det rent tyska vapnet diisack
(bild 11), som ehuru primitivt har någon
likhet med senare tiders sabel samt
vidare »schwert» och »helleparten».
Hvad åter rapierfäktningen angår,
så innehåller hans verk nästan intet
originellt. — I England användes under
större delen af det 16:de århundradet
ett långt, lindrigt böjdt svärd, slipadt
endast på ena sidan — däraf
benämningen back-sword — med en enkel
parerstång och ibland äfven en
parerbygel.
Det var hufvudsakligen afsedt för
Bild 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
