Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
jag nu öÖfvertagit dem, papperen,
menar jag.” .
”Har du?” Baronen beskådade
patronen i högsta förvåning.
"’Jo, jag har det.” Patronens röst
var lugn och blid. ”Och baronen vet
precis, hur tiderna och summorna
ställa sig, kan jag förstå? Men annars
så kan jag kollationera dem. Först så
ha vi —” Patronen började räkna på
sina korta, trubbiga fingrar. ” Som
sagdt, först ha vi fem tusen kronor,
som förfalla den första mars, tio tusen
den femtonde april och så en rasande
massa småposter, men dem vet nog
baronen också utan vidare
kollationering, tänker jag. Bror Altberger
anmärkte för resien, att baronen nog
helst ville ha alltihop öfverflyttadt på
ett papper. Och det vore ju
förmånligast ?”
Patronen betraktade baronen, som
stod orörlig midt på golfvet. Han
väntade tydligen på svar, men då intet
kom, fortsatte han:
”Jo, det vore nog det. Och han sa’
också, att han hade tänkte på det och
att förvandla det hela till ett
amorteringslån, för att baronen skulle kunna
sköta det lättare. Det är ingen ogin
karl, Altberger, det kan man
verkligen säga.” Patronen såg återigen
ned på sina händer med ett nästan
fromt uttryck och började leka med
sin klockkedja. ”Han har heller inte
diskonterat en enda af växlarna. Herre
Gud — förlåt uttrycket! — han
behöfver ju inte kontanter så där hux
flux som en mindre affärsman. Han
kan ju ligga ute med hur mycket som
helst, snart sagdt, och vara med om
hur små omsättningar som helst, bara
han i sinom tid får räntan. Och den
kanhända han också kan cedera. Det
45.
697
beror väl alldeles på, det —. Men det
är ju en annan sak med en sådan som
mig, som alltid har behof af mitt.”
Baronen hade inte rubbat sig från
sin plats. Han stod med korslagda
armar.
”Det vill säga, att du skall ha
pengarna genast, allt efter som papperen
förfalla ?”
”Jag hade tänkt mig det, ja, ” sade
patronen med samma orubbliga
säflighet i röst och uttryck. ”’Se, jag har
en ofantlig massa grejor i görningen
den närmaste tiden. Men i värsta fall,
om baronen skulle få för svårt,
menar jag, så står det ju två till på
växlarna, baronens syster och så gamla
friherrinnan.’”
Det började rycka på ett
märkvärdigt sätt i baronens ansikte. Patronen
såg det och fortsatte i litet snabbare
tempo:
”Och ingen af damerna har
naturligtvis skrifvit på för mera, än hon kan
stå för.”
Baronen började se ut, som om
han höll på att kväfvas. Patronen tog
inte sina ögon ifrån honom, där han
satt. Jojo, det var kanske inte så godt.
”Säg mig en sak,” sade baronen
till sist i en ton, som var nästan
oroväckande lugn, isynnerhet som han
tycktes andas med en viss svårighet.
”Hvarför har du öfvertagit papperen?
Att det ligger ett eller annat bofstreck
bakom, det fattar jag, men hvilket ?”
”Bofstreck? Baronen begagnar
alltid så starka talesätt, när vi sitta och
språka.” Patronen nästan smålog. ”Det
vet väl baronen bättre än någon annan,
att jag är en fridens man. Men det är
ju klart som dagen, att man inte lägger
ut trettioåtta tusen kronor så där på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
