Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
""Förbaska mig, om det inte är godt.
Nyman drack ur sitt glas, och kamrern
följde om några ögonblick exemplet.
"Verkligen inte illa. Men det här är
förstås närapå lika starkt som öl?”
Nyman ställde glaset ifrån sig och
smålog.
”Nej, det är svagare än vårt vanliga
svagdricka, men det smakar starkare,
och det är just knepet. Jag tror, att
arbetarna ska komma att köpa det. Det
ger en liten illusion af öl, och så är
det ett öre billigare per liter än det
andra drickat. Jag tycker, det är för
galet, att arbetsfolk lägger ner halfva
sin aflöning på öl.”
”Men det är ju bra för bryggeriet.”
”Det beror på, hur man tar det.
Men jag trifs inte med det. Jag tänker
försöka arbeta in det här drickat i
stället. Det skall katten gå och känna
sig som den, som spritförgiftar
hvarenda fattig sate.”
Kamrern tog den sista klunken i
glaset och smackade med tungan.
”Drickat är förstås charmant. Men
hvad säger Altberger ?”
”Gubben? Han lägger sig inte i
det. Han intresserar sig för egen del
inte för annat än champagne. Jag tror
inte, han har smakat öl på ett år, inte
profvat af det en gång. Och
bryggeriet vet han blir skött.”
Nyman tände lampan på bordet och
drog ner rullgardinen. Han rörde sig
raskt och metodiskt och gjorde allt med
en viss praktisk uträkning. Kamrern
satt och tittade på honom, medan han
rökte sin cigarr. Nyman, det var allt
en förbaskadt duktig karl.
”TJa, gubben kan allt tacka sin
skapare, som har dig. För annars kanske
nettovinsten smalnade af.
Hundratjugufyra tusen var det ju i fjol? ”
789
”Hundra tjugufyra tusen trehundra
aderton.”
”Det är nästan furstligt. Men året
förut var det bara sjuttio, vill jag
minnas? Hur kom det till?”
Nyman stod och putsade ett af
ljusen på byrån, hvilket tydligen hade
runnit..
”Det var på svagdrickat, vi rodde
upp oss. Du förstår, att det kunde
nykteristerna också dricka. Men jag
var inte riktigt nöjd med det själf. Det
här är mycket styfvare. Billigare och
bättre. Du ska se, att till nyåret blir
det ett litet resultat.”
Nyman såg mycket belåten ut. Han
hade fått ljuset jämnt och slängde
tändstickan i papperskorgen.
”Men hvarför i herrans namn sätter
inte du upp ett eget bryggeri? Vet du,
det har jag frågat mig hundra gånger.
Strax intill Södertälje till exempel. Du
skulle slå gubben ur brädet så lätt som
aldrig det.”
Nyman svarade inte genast. Han
hade satt sig på fönsterposten, och hans
figur aftecknade sin energiska, litet
breda kontur mot den ljusa
rullgardinen. Hans bruna ögon följde
kamrerns fingrar, som vände bladen i ett
album på bordet.
”Ja, säg det. Men jag har ju inga
pengar, förstår du. Och det finns också
andra orsaker. Men det kan ju hända,
med tiden.”
”Hur mycket är det, du har här?
Sex tusen?”
”Sju. Jag fick påökadt på nyåret. ”
”Och på de där sju förtjänar
Altberger hundra tjugufyra. Om jag inte
kände dig så väl, skulle jag tro, att du
var litet vriden.”
Just som kamrern yttrade det sista,
fick han upp en sida i albimet, där det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
