Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FIOLFLICKA 55
de här vid den gamla gatan, därför att
de voro smala och tunna och spetsiga,
men alls inte hvassa.
De voro två gamla systrar. Bland
al den skära silkespapperselegansen
trippade de försiktigt omkring på tå,
vana att röra sig lätt och nätt för att
ej rubba något af butikens ömtåliga
innehåll. Och när de sagt något med
sina blyga gammalflickstämmor, lade de
allid fingret på mun och slogo ned
ögonen. De hade i all sin tid sålt hvita,
oskrifna pappersark och små
blomsterkort och änglar. De hade alltid haft det
för ögonen. — Och de voro goda och
milda och blida.
Fiola var deras hjärtans tröst. Ty
hennes lilla lifsröda fiol kunde gamla,
nu glömda melodier, sådana, som
sjöngos förr. Och när hon kom och
spelte dem, brukade de lyssna med
hufvudena lutade samman under
silkespappersskärmarna. Och då rodnade de
svagt och fattade hvarandras kalla
händer och hviskade — — — "”minns du
— — — minns du — — —"”
När så fiolen tog upp en dans, en
menuett, som borde dansas af två, en
fin, liten nätt melodi, som skulle
trippas fram i turer och nigas fram och
bugas igenom och glidas fram med fina
leenden och milda blickar, då började
den yngsta fröken Pappersknif att
varsamt trampa takten under stolen,
osyn
ligt in i sin långa kjol. Men bäst som
det var, steg hon upp och lyfte kjolen
öfver foten som ville dansa. Hon var
åter så ung och så lätt — åter i dansen.
Han, som hon dansat med en gång
den gamla menuetten, stod åter där
midt emot henne. — Broderad väst och
spännhalsduk och korkskrufslock i
pannan. Hon blef ej ens förvånad, bara
glad. Hon neg sirligt och räckte
honom handen. Han tog den varsamt i
en bugning. Och de dansade. — — —
Fiola såg den gamla, vackra damen
dansa under lampskärmarnas vajande
silkespappersfransar. Hon höjde sin
arm, liksom om hon haft en osynlig
vis-å-vis. Och af hennes afmätta, sirliga
rörelser lärde Fiola sig de gamla
dansmelodiernas säregna, <aristokratiska
rytm.
Men den ena förgätna melodin
väckte den andra liksom sofvande
systrar.
Den äldsta fröken ”Pappersknif’
började gnola sakta sin ungdoms
svärmiska sånger. Och hon sjöng för Fiola
med sin gamla, svaga röst de evigt unga
melodierna.
Och bland blomsterkort och
pappersänglar lärde Fiola sig förstå de
återhållna känslornas fina, milda
tonfall och vibrerande klang och minnenas
diskreta, blida vemod.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
