Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄLARBRÖDERNA
ronens kutterjolle ut, och där var
Leonards gröna snipa. Ett långt stycke
efter kom Anders ekstock.
Stackars Patrik, han hade nog
åldrats ändå, sedan baronessan for till
Paris med jägmästarn!
Nu hvilade Leonard på åran inne i
viken och höjde sitt valthorn. Klangen
rullade fyllig och djup öfver de höga
vassarna ...
Snabbt glider min farkost på solglänsta
vågen
den smäckraste slup, som vaggat på
fjord
mig väntar en ungmö med solguld i
hågen
den smäckraste tärna som dansat på
jord ...
... Den token Leonard som han så
ofta sett smyga förbi slottet och fram
till sommarvillan i vägkröken! Det var
sannerligen en skön hemlighet
Kristoffer hade att förråda för de öfriga
bröderna!
Han gick in och lade undan sin bok.
Ändtligen hördes det stoj i det
ekande trapphuset. Patrik brukade
alltid stanna framför vapenskölden nere
i vestibulen och högljudt förbanna de
skändliga, som gjort ett dårhus af hans
gamle släktings slott. Anders
Wingmark, prästen, kom först upp. Fet och
rödblommig af rodden sjönk han ned
i en korgstol och kräfde hest en dryck
för sin strupe. Leonard var glad och
nyter. Han log ett litet fint, tyst löje
som gjordeé alla vecken kring hans
mun till hieroglyfer. Det syntes, att
något — förborgadt frimureri gjorde
denna alldagliga sammankomst till ett
halft ironiskt nöje. Han hade
öfverlägsenheten hos den som redan står
med en fot utanför.
177
Kristoffer kände ett styng af
berättigad vrede. Han var nära att genast
förråda alltsammans. Han höjde sitt
glas. :
”Mina vänner jag har en dyster
hemlighet. Något kommer kanske att
inträffa — något, som bryter vår krets.
Låt oss därför ägna denna kväll åt
minnet !
Patrik blinkade åt Kristoffer att tiga
och gick fram och skakade hand med
skelettet :
"Han menar mitt slaganfall!”
Wingmark som ingenting begripit
ropade plötsligt:
Hvad är det med Leonard i dag?
Han ser ut som när han har trumf i
högsta färg.
Leonard böjde sig djupt ned för
att se om det var kork i glaset.
Patrik drog Kristoffer afsides.
”Försiktigt broder! Vi få inte göra
pinan för kort!”
Kristoffer nickade bistert.
”"Nej ... men det var för otäckt att
se honom:!’”’
Det blef en stunds tystnad,
hvarunder bröderna fixerade Leonard.
Så tog man en vira, en stum, död,
olycksbådande vira. Småningom
började i alla fall Leonard tala. Glad,
skamsen och öfverslätande talte han om
allt roligt man haft tillsammans. Han
var förunderlig när han satte till,
Leonard. Hvad som händt, det kom han
ihåg, datum och allt. Bakom hans
höga, kala men ändock barnsliga släta
panna hvilade minnena som reliker i
ett elfenbensskrin. Han talte fort. Han
tog munnen full, som om han ville
afvända alla misstankar.
Till slut rycktes bröderna med.
Man började tugga sina cigarrer,
skratta, tala i munnen på hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
