Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— — — - —
MÄLARBRÖDERNA
andra. Det hölls ett litet hest och
bekymradt krigsråd, om man skulle låtsas
om, att man kände till olyckan eller
inte. Slutligen beslöts, att man skulle
storma in till Patrik och spela det
muntraste öfverdåd.
Bröderna gingo genom salongen,
där solen stack blanka silfvernålar
genom de trådslitna gardinerna och var
obarmhärtig mot rokokomöbelns
vissnade sidenrosor. Ingen Patrik! Man
kastade sig in i matsalen. Det enda
spåret af mänskligt lif var några
tombuteljer framme i den öppna spiseln.
Där hängde Patriks stamträd under en
väggdekoration af hillebarder, svärd
och flintlåspistoler. Bröderna stannade
i Sorgsen beskådan. Han var den siste
af sin ätt ...
Icke heller i herrummet en trappa
upp fann man den sökte. Då gafs ej
längre något val. Man pustade uppför
ännu en trappa och in i observatoriet.
Där satt Patrik högt uppe i det ljusa,
dragiga kallrummet hvars hvita
väggmålning solen torkat sönder i tusen små
flisor. Med en sjal om benen satt han,
och kikaren låg på bordet bredvid
honom, och han stirrade ut öfver
ektopparna på sina fäders mark.
Leonard störtade fram och grep
hans hand och klappade honom ömt
och varsamt i ryggen. Och de andra
talade ifrigt och så muntert de kunde
om vädret och järnvägen och Leonards
giftermål.
Patrik föll i skratt, ett underligt
knockande skratt, som kom mot hans
vilja. Munnen drogs litet på sned och
ena ansiktshalfvan föreföll stelare än
den andra. Och han talade ansträngdt
och snafvade ofta på orden.
”"Snällt att ni k-kommer och tittar
på liket ...”
183
Bröderna sågo skamset och
sorgmodigt på hvarandra, men Patrik stötte
tre gånger med sin käpp i golfvet och
beställde whisky och vatten af Fredrik,
den gamle betjänten, som kom
insmygande. o
Betjänten frambar det äskade, men
närmast sin herre makade han icke
utan betydelsefull ifver en halftömd
saftbutelj.
Patrik bjöd de andra af whiskyn
och tog själf en droppe saft, rodnande
öfver denna ömkansvärda syn. Han
höjde sitt glas med darrande hand:
”Skål! Nu ska ni vara g-glada
gossar !”
Så kom åter hans lilla knockande.
obetvingliga skratt.
Wingmark störtade whiskyn i sig,
som om han funnit en källa i öknen.
Han var blek och olik sig. Leonard
satt och letade efter något vänligt och
muntrande att säga. Men Kristoffer,
som gått fram och tillbaks med
händerna på ryggen, stannade plötsligt och
slog baronen på axeln. Aldrig hade
bröderna hört honom tala med så mild
stämma :
”Jag tycker om dig, Patrik. Du
är en gammal god klassik. Du har stil.
Du är färdig. Vi andra är bara tarfliga
utkast. ”
Patrik nickade rörd och drack i
distraktion en stor klunk af saften.
Men så grinade han vredgadt:
”Det är ju rent förb-bannadt att
dricka det här ... Det är som man vore
b-barn på nytt. Snart kommer de väl
m-med en amma! Wingmark gå och
s-stäng dörren!’”
Wingmark gick och stängde.
Patrik hällde ut saften och tog sig
en whisky i stället. Kristoffer gjorde
en min af att protestera, men nöjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
