Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
butikluckorna redan dragna för
fönstren. Men därinnanför var larm och
rörelse. Alla klädde sig till konserten.
Ty ”Stöfvelkungen” hade köpt
biljetter öfver lag. Barnen skulle med
och hade alla fått nya skodon. Och
det var ett profvande och ett knarrande
och ett kifvande och ett skrikande.
”Stöfvelkungen” själf hade lång
redingote, som snärjde honom om knäna,
hvar gång hans klumpfot tog sitt
klamprande steg. Han var så ifrig och
upprörd och ovan att ha svart, fint
kläde att fingra på i stället för det hårda
läderförkläde, som annars alltid
hamrade honom på benen. Han kände
knappt igen sig själf i spegeln för all
olja i håret. Och förändringen gjorde
honom osäker på sig själf och
grälsjuk.
Alltsammans kom till utbrott öfver
dottern, som "”sjåpade” sig och inte
var färdigklädd än och öfver det gamla
butikbiträdet, som ej ville skilja sig
från sin röda ylleväst. — — ”’Alldeles
som om det passade sig att gå på
konsert i röd ylleväst — —"
Äfven det lilla skära fönstret vid
gamla gatan lyste ej den kvällen med
sitt blida sken. f
I det lilla trånga rummet bakom
den stängda butiken hjälpte fröknarna
”Pappersknif’”” hvarandra att kläda sig
till konserten. De hade nya, svarta
sammetslif och voro hektiskt röda om
kinderna. De glömde af locktängerna
i ifvern på det lilla spritköket och voro
nära att bränna af håret. Deras oro,
som hela tiden hemligen vred sig om
konserten, kastade sig från det ena
öfver det andra, bara för att dölja sin
egentliga orsak.
Först var det ängslan, att de
nytvättade, hvita handskarna skulle lukta
ELSA LINDBERG-DOVLETTE
bensin, och så hade portnyckeln blifvit
förlagd; så tappade den yngsta en hel
parfymflaska öfver den äldsta, medan
den äldsta råkade trampa ner en af den
yngstas många, gammalmodiga
garneringar. Det var nära att blifva en
gråtattack. Och den lilla synålen flög
mellan de darrande fingrarna.
”Vi blifva de sista, syster — — —
kanske vi inte ens komma in i salen
— — — tänk, om vi ej få se, när
Fiola först träder fram på estraden —
—"" Så gick tråden af. Och glasögon
måste sökas fram. Och tråden kunde
ej finna sin väg in i synålen.
Så ovana voro de att visa sig ute.
Cikt två blyga små flickor grufvade de
sig för allt främmande.
I två små glas stodo två små
bröstbuketter. De voro ämnade för Fiola.
Det var darrande, fina blad kring
slutna drifhusrosor. Den yngsta
fröken ”Pappersknif” andades på sin lilla
bleka rosenknopp för att locka den att
slå ut. Men den var så tunn och
liten. Ochl den gamla frökens
andedräkt så svag och kylig, att de bleka
bladen ej öppnade sig. Men när den
äldre systern vände sig bort, då kysste
hon den lilla rosenknoppen blygt och
innerligt. Och det underliga hände, att
den slog ut till en riktig ros. Och den
yngsta fröken ” Pappersknif blef så
varm om hjärtat därvid. Det var som
ett godt omen för Fiola, tyckte hon.
Men hon sade intet åt den äldre
systern. Ty detta med rosen var just
något sådant, som man bara känner
inom sig som en dallring af hemlig
fröjd, men som är alltför ömtåligt att
röras vid med ord.
Och de två små bröstbuketterna
blefvo omrullade med stanniolpapper.
Kjolarna fästes högt med många nålar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
