Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOS MULAI HAFID
den hyggliga scheriffen bära
hundhufvudet. Jag läxade upp honom för
hans land och folk, dess sedvänjor
och institutioner, men enkannerligen
för deras sätt att taga emot
audienssökande främlingar. Scheriffen teg,
och alla de andra också. Det är
alltid på det där viset. När jag är
uppbragt eller ledsen, blir det tyst i
hela huset; alla låtsas vara nedslagna.
Tschergi gnolar inte som alltid
annars, mulåsnedrifvarnes prat dör bort,
mokhaznin larfvar omkring suckande,
och scheriffen slår sig ned i skuggan
och röker cigarretter med en min,
som om han skulle förrätta en
bot
göring.
Så gled en solstråle in i denna
beklämningens hemvist. Bäst jag
satt vid mitt bord och tjurade öfver
dagens motgångar, lämnade mig Driss,
slafven, Mr Walter Harris” visitkort.
Ingens besök kunde vara mera
välkommet. Ty den världsberömde
och världsbereste
Timeskorrespondenten är en af de mest fängslande,
originella och älskvärda människor,
som någonsin ridit genom ett
kulregn eller bugat sig igenom en
antichambre.
Om det också inte är sant hvad
en af hans landsmän med skämtsam
öfverdrift yttrade att: <Harris brukar
diskutera teologi med Dalai Lama,
äta frukost en famille med
Pobjedonostsev och klå presidenten Castro
på bridges<, så är hans kunskap om
jordglobens furstar och folk jämte
deras intrasslade mellanhafvande i
alla fall så godt som outtömlig. Alla
racer har han mött, alla länder har
han trampat. Han har samvetsgrant
gått igenom vår atlas från pärm till
pärm. Och det verkade fullkomligt
välgörande, då han vid ett tillfälle,
på min fråga om han sett
Himalaya
601
kedjan från nejden vid Darjeeling,
svarade:
«Nej, där har jag inte varit!«
Fullt uppriktigt sade jag också att
det måste vara ett minne för lifvet
för honom att aldrig hafva besökt
Darjeeling.
Harris medgaf också skrattande,
att jag närapå hade rätt. —
Jag sjöng nu min långa klagovisa
för Harris, berättade huru skamligt
Abdallah el-Fassi betedt sig samt
frågade honom huru han själf skulle
handlat i liknande fall.
«Jag skulle ta det med ro menade
han flegmatiskt och serverade sig te,
som Tschergi bar ut på terrassen. Jag
skulle ta det med ro, ty jag känner
dem. I detta landet sitter man alltid
och väntar på något, och så skall man
sitta och vänta till den yttersta dagen.
Ministrarna vänta på sina sekreterare,
och själfva sultanen får ibland i timtal
vänta på sina ministrar. För resten
är det ytterst svårt att få audiens
numera. Spanske ambassadören, som
vistats här en månad, har bara fått
se majestätet två gånger; och Mulai
Hafid talade knappt tio minuter med
mig, då jag träffade honom härom
dagen. — Dr Vassel är emellertid
rätte mannen att skaffa er företräde,
ty han åtnjuter sultanens stora
förtroende och välvilja. Dock, mot det
rådande systemet att draga ut allt på
tiden står också han maktlös. I detta
landet får man inte säga att tid är
pengar.«
«Utan fastmera, att
väntar, vinner, ifyllde jag.«
«Ja just så, nickade Harris.«
Medan den store
Timeskorrespondenten ännu satt kvar, kom ett
bref från Dr Vassel, så lydande:
«Jag har erfarit att anledningen
till att Si Abdallah så tidigt denna
den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
