Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
660
af en hemlig brand, som också för honom
blef förnimbar i beröringen af hennes
fingrar. — Han reste sig häftigt.
”Seså, frun — inte var det något att
gråta för. Jag är bra nu. Tack så fasligt
mycket för vänligheten och —”
"Kapten är riktigt bra igen? —
Känner ingenting — inte någonstans, — —
säkert ?”
Hon spanade med en blick, flammande
genom tårar, in i hans ögon. Hon grep
GUSTAF ULLMAN
på nytt hans händer, sugande hårdt, som
ämnade hon aldrig släppa dem mer.
”Ja, ja då, nu är det öfver. — Bara
lite matt, bevars. Jag får gå hem nu.
Tack, tack — — adjö — godnatt, frun!”’
Och han vred sig med lugna, säkra
tag loss från henne, hälsade — och
gick — — —
Fru Mina visade sig icke ute, förr än
kapten Alfred rest. Än sörjde hon öfver,
än tackade hon gud, att ”kärleksdrycken”
ej var ett — dödande gift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
