Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 WALDEMAR SWAHN
>Nej,» svarade hon slutligen och trängde <satte väninnan, »saken kan ju inte
hjälmed en amazons grace äfven den andra pas... Gör mig i stället den tjänsten
hälften af sin jupe culotte uppe bland de och ring på Claire... Tack... För resten
japanska sidenkuddarna. »Jag älskar er hoppas jag ni inte glömmer de där
bilicke, min vän.»> jetterna till Carusos konsert... Farväl,
Anatole Durand sänkte hufvudet. min käre vän. Vi återses i morgon hos
Den unga kvinnans förtrollande, en Adrienne de Vol au Vent...»>
smula gäckande småleende trycktehooom — — ————————— —
till marken. Han tyckte plötsligt allt Anatole Durand reste hvarken till
ramlade i kras omkring honom, och själs- — Afrika eller Monte Carlo.
frånvarande slet han tummen af sin höger- Han stannade kvar.
handske. Ty sådana äro kvinnorna och ibland
»Bli nu inte onödigt odräglig,» fort- - också männen.
ENGELSMANNEN. .
När lord Knickerbocker trädde in i biblioteket stod
lady Marjorie och satte blekröda, svagt doftande rosor
i en stor kristallvas.
»>Du, Tom,» sade hon och log vänligt. »Och jag
som trodde, att du följde med på jakten till Donovan
Castle i morse... Miss Mary Without, lord
Whiskypotters dotterdotter skulle ju komma dit och äfven
Mabel Wakerfield, den guldblonda flickan, som vår
käre vän, viscount Harrystone kallade återuppståndelsen
af en Tizians madonna.»
Lord Knickerbocker ryckte på axlarna.
»Hvad bryr jag mig om dem,» sade han, och hans
manliga djupa stämma skälfde af något som kom lady
Champion att förvånad blicka upp en sekund.
Sedan lorden satt sig på kanten af det stora
ekbordet, började han oafvändt stirra på husets
härskarinna.
Som hon stod där med sin lugna, rena profil,
lutad öfver de nästan luktlösa rosorna föreföll hon
barn| domsvännen som en oskärad gudinna, nedstigen från
Ä Olympen för att med sin blotta åsyn glädja de
| Q& dödliga. Det var ju lite förargligt med sorgdräkten,
E I = ÅAförstås — denna sorgdräkt, som återväckte minnet
LLÖ - WZzI oc af sir John, den ovärdigaste bland äkta makar,
; denne vällusting, som tillåtits älska den ljufvaste
bland alla ljufva. — Lord Knickerbocker började omärkligt gnissla med tänderna vid
tanken härpå. Denna diskreta yttring af missnöje undgick emellertid icke den kloka
råtthunden Tip, ’som efter några dofva morrningar gjorde sig förtrogen med lord
Knickerbockers byxtyg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
