Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(X om alla ateister var han
vid
S skeplig!” började den unge
j prästkandidaten, när =
sällskapet bad, att äfven han skulle berätta
något.
De unga damerna hade bedt honom
särskildt enträget, ty han var en
välutseende ung man med mörka ögon
och en hög hvit panna samt ingalunda
oäfna armar och ben. Och hans sätt
mot damerna var charmant.
”Han skröt naturligtvis med sin
ateism, ”” fortsatte han, ”och i min
närvaro med särskild förkärlek. Men han
var en af de lätt genomskådade.
Säkerlingen anropade han Vår Herre vid
minsta obehagliga knip i magen.
Vi sutto ett sällskap, alldeles som
här, framför en slocknande brasa,
lättjefullt utsträckta i soffhörn,
korgstolar och easychairs, och
’resonerade’, som det så oegentligt kallas, när
människor prata i munnen på
hvarandra utan att taga reson. Ateisten
hade ordet och uttalade, till damernas
beundrande förfäran, de snobbigaste
hädelser, endels för att framhäfva sin
egen frigjordhet från fördomar, endels,
och kanske mest, för att förarga mig.
”Och om så skulle vara,” sade han
med stryktäck nonchalans, ”att jag inte
tror på Gud och Försynen och allt det
där — än sen? Jag kan verkligen inte
tänka mig, att någonstans däruppe
ofvan molnen sitter en gammal
millionårig gubbe med långt hvitt skägg och
leder våra öden, premierande en del
hyggligt folk och rasande öfver en del
stackare, bara för att de inte tro att
han finns. Jag kan inte tro på en dylik
individ, som hjälper den troende att
omsätta växlar, men stjälper den
stackars syndaren med att uppsäga lån i
banken. Icke en sparf faller till
marken utan hans vilja, heter det. Ja, då
vill jag bara säga, att han ideligen måtte
vara sysselsatt med att fälla
kramsfågel — jag kan rakt inte förstå hur
han kan ha tid till annat.”
Det blef en paus efter dessa ord.
Ateisten hade säkerligen väntat, att jag
skulle komma med någon förbittrad
invändning. Men jag svarar aldrig på
flabbars dumheter — i deras sällskap
är bättre att tiga än att tala — — —
Brasan höll på att brinna ned.
Glöden bildade växlande figurer i guld och
svart, som prasslade och smällde, då de
bytte form.
Ur halfdunklet hördes en af
da
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
