Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGMANSHUS
skulle ha tänkt! Nu tyckte jag i
stället att hon bar på en förskräcklig
äregirighet.
Det var inte äregirighet alls. Men
att lämna världen utan att ha fått
ge något — i gengäld för allt hvad
hon tagit emot — det var så ömkligt.
Hon hade velat göra många glada och
hittills hade hon inte lyckats med en
enda.
En grandseigneurnatur, som vred
sig öfver att ej kunna strö ut nog
många blanka penningar. Jag
berättade naturligtvis hur storligen hon
misstog sig, och att hon haft öfvernog
att skänka bort under sina tjuguett
år — få kunde täfla med henne.
Så läste jag som sagdt upp ditt
bref, och hon njöt som vi andra åt
den måleriska beskrifningen öfver
herr och fru Ramsells visit.
Att de voro unga och glada och
fröjdades åt lifvet, låter ju bara
naturligt när det gäller människor på
bröllopsresa. Äfven, i deras speciella fall,
att de voro i full färd med att
undersöka samhällsfogarna hvarhelst de
ströko fram och göra en massa
misstänkta bekantskaper vid sidan af alla
de respektabla.
På detta fält slås för resten Gabriel
-:med lätthet af sin unga gemål — hon
” som fisken i vattnet i
kosmopolitis
.ens stora örtagård, och allt som
där växer, ogräs, färgprålande
blommor, matnyttigt, tar hon upp i sina
små bestämda — och mjuka och hvita
— kvinnohänder för att med en
passionerad och ömhetsklok gest pressa
det mesta mot hjärtat.
Dessa två behöfva ej frukta att
en enda dag lefva 1 ett ökenlandskap.
Sceneriet omkring dem kan bli bergigt
och oländigt — mer än en af deras
959
kamrater har fått erfara att det kräft
lif och lem — men det skall aldrig
inbjuda till trög passivitet. Och när
nu människan en gång skall förgås till
slut, bör det fylla själen med starkare
vibrationer, detta som ju efterfikas
af de flesta, om händelsen går af
stapeln i en större anlagd pjäs än
hvardaglighetens och borgerlighetens
grått lugna komedi.
Jag har haft ett nytt bref från
Amy, men jag gitter ej berätta något
därom — vare det nog sagdt, att
också jag får huden full nu. När små
människor stöta på en motgång bli
de ännu mindre. Jag trodde dock att
Amys godlynthet var en produkt af
ett något starkare material än
nöjesbroderad vällefnad och
bekymmerslöst lugn. Men du får rätt som alltid.
Vänskapen med Bernhard blir
äldre och säkrare för hvar dag. Jag
vill så gärna tänka mig, att han för
all framtid finns för mig här i
Lagmanshus, att jag kan komma tillbaka
hit och tala i hans sällskap eller tiga
— båda delarna gå lika tryggt och
naturligt.
Människan måste väl ha ett slags
fäste. Stockholm är mig kärt, men
vägarna där äro stensatta. Man
upptäcker ibland att man har något hårdt
under fötterna. Och så ser man fullt
af obekanta ansikten.
Sent i går afton
k
Kära, brefvet har legat två dagar.
Jag ’vet ej hvad sista raden här ofvan
betyder — jag afbröts af någon och
sedan blef det ej af att fortsätta.
Magda dog i natt. En lungblödning
kom plötsligt och oanadt. Ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
