Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
958
lighet.’ Men i alla fall — är det 2j
en grann illustration till den
mänskliga tragikomiken! Några få månaders
äktenskap.
Jag är trött i handen af allt
skrifvande. Och postbudet väntar. Adjö,
du kära trofasta.
Din Paul.
XXV.
Paul Corvin till sin mor.
Kära mamma !
Stor tack för dina båda bref. Ja,
du lefver med oss här som om intet
rum skilde oss åt. Att du en dag
skulle känna allt detta för Virginia :
visste jag ju. Så har du nu ändtligen
fått den dotter du väntat på! Att hon
hunnit en stadgad ålder är ju endast
lyckligt — om hon kommit till dig
som lindebarn, skulle hon ofelbart
dukat under för all beundran och
kärlek du är i stånd att låta regna öfver
henne.
Och snart har du inte blott hennes
bref utan också henne själf. Vi ha
studerat tidtabellerna och troligen
kommer hon till dig julaftonsmorgon.
Går du ej i spänning!
Hur skall julen bli här månne?
Jag kan ej komma undan en känsla
af manspillan. Så många skola bli
borta.
För Magda kommer dock intet
annat i fråga än bli här — hon har legat
hela veckan. Det har varit en liten
släng af lunginflammation, men icke
så att vi känt oss ängsliga. När jag
var inne hos henne, efter att doktorn
uttalat befallningen om hvila i sängen
HILMA SÖDERBERG
julen öfver, lyste ögonen lefnadsfriska’
i hennes hvita ansikte, och den
triumferande klangen var obestridlig i den
svaga rösten när hon sade:
»Nu kan det ju inte hjälpas, att
jag firar julen här!»
»Nej, nu har du verkligen lurat
mänskligheten kapitalt,» instämde jag
beundrande.
»Vi ska ha så roligt, Paul — fastän
jag är sjuk. Ska vi inte?»
Jag intygade, att vi skulle ha
storartadt roligt. Det att hon låg i sängen
kom ej att spela någon störande roll.
Vi visste ju alla att hon snart var
fullt frisk. Och så fingo vi väl bära
upp julgranen.
Hon hade också annat på hjärtat.
»Tror du... tror du, att det är
nödvändigt... att han kommer hit till
jul? Därför att vi är gifta...»
Jag svarade med fast röst, att det
inte var nödvändigt alls. Jag skulle
skrifva till honom och förklara och
berätta. Och dessutom fanns det ju
knappt rum för honom. Jag lofvade
att styra om den saken på bästa sätt
— hon kunde känna sig lugn. I alla
afseenden.
Hon har ej heller vidrört detta
ämne sedan. Och målarn har fätt
hvad han behöfver i bref. Om s”
fordras skall det bli flera. Uppträr 7
han här trots detta, skola vi nog l.
att han kommer härifrån så snabbt
som möjligt.
I förmiddags, när jag var därinne
— för att läsa upp ditt sista bref
— frågade hon plötsligt:
»Om jag hade dött, Paul, nu när
jag var sjuk, skulle du då ha tyckt,
att mitt lif hade varit ett fiasko?»
Jag måste skratta. Och därefter
upplysa, att det varit det sista jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
