Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Generalkonsuln för Pelambo. Av Celestin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvärs igenom Asien och Europa.
Ollonberg hade lånat en bonjis av
hovmästaren i väntan på de femton koffertarna
som blivit försenade på grund av
tåg-urspårningen vid Chiasso. Och på
kvällen sammanträffade man i
stadshotellets lilla festvåning med några av
stadens honoratiores, där skålar i
mängd utbragtes för Pillåbarsch och
där indiern mot slutet av tillställningen
överraskade med ett rent svenskt uttal,
som skulle förvånat envar vilken ej
visste hur ofantligt lätt asiaterna i
allmänhet ha att lära främmande
tungomål.
Artikeln om Pelambo kom
huvudstadstidningarna till hända och slöks av
saxarnas hungriga käftar. Man stirrade
på kartan och slog i Nordisk
Familjebok men ingenstans stod något Pelambo
att upptäcka. Nå artikeln sade ju också
att landet varit oobserverat tills helt
nyligen, förresten fick väl Grönköping
stå för saken. Och dan därpå var
artikeln omstuvad till en kort notis,
instoppad mellan,ett kommittéutlåtande
och senaste uppfinningen av en
mjölkningsmaskin.
Vilis bch Ollonberg voro
återbördade till fädernestaden och sutto vid
aftongroggen med Krammérman,
representant för den stora skotska
whisky firman Mc Glrh. Krammérman
var som man hör affärsman men
handlade inte med krut och hade icke varit
initierad vid det betydelsefulla tillfälle
då sagda vara uppfanns. Han var för
resten en oförarglig prisse, behövde
aldrig söka efter folk att dricka sin
grogg med och skulle haft det ganska
behagligt om han inte förtärts av tre
stora passioner: för det första att tjusa
kvinnorna, för det andra att få vara
med på hovbalerna och för det tredje
att samla gammalt Rörstrandsporslin.
Han blev lurad på alla tre stackars
Krammérman^ ty fkstän han tillkastade
damerna blickar brinnande som
brulé-sås förhöllo de sig rätt köldblandade
eller också idrogo db honom vid näsan,
som förmodligen av detta skäl fått
proportioner vilka något störde det
arkitektoniska jämnmåttet i ansiktets
byggnad. Vad beträffar] samlandet var han
alla antikvitetshandlares kelgris, och
ingen i hela stan hade en sån vacker
samling falska rariteter som han. Han
var lycklig när han fick sitta på
auktionerna bland grevar och baronessor
och stuka dem med sina inrop. Men
det var tyvärr det pnda umgänge han
hade med dem. lOch det smärtade
Krammérman. Han studerade med
bitterhet Posttidningen vid varje stort
stjärnfall ty aldrig]fanns hans namn
med där. Han läste] redogörelserna för
bekanta namn som jsynts vid
kapplöpningar och premiärer. Men aldrig föll
det någon kåsör in att mellan
riksmarskalken och Wallenberg sticka in
grosshandlare Krammérman.
Samtalet vid groggen gick något
osmort. Man hade jtuggat ut allt
småskvaller. Då kom Öllonberg att nämna
ordet Pelambo. ViHs hajade till något
men Ollonberg gav fcig in i ämnet och
berättade om indiern som stått omtalad
i tidningarna. jj
"Har du sett honom då?" frågade
Krammérman. j
"Visst tusan," sa Vilis, "jag råkade
honom häromdagen! i Tekniska
högskolan. Han var tippe för att
överlämna några vetenskapliga avhandlingar
som present. En riktigt trevlig karl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
