Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - När svenska armén sist drog i fält; för hundra år sedan. Af Carl Hellström. Med 32 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ombord och så, det bästa:
matsäckarna.
»Fort gick visserligen icke
embar-keringen,» säger Ljunggren, vilken
såsom löjtnant vid Livgrenadjärerna var
med om denna avfärd, »det som sker
väl, plägar ej brådskas, och därför
hunno åskådarna i all maklighet
församla sig på stranden för att beskåda
avresan» en samling av nyfikna som
gladdes åt skådespelet och av de
närmaste vännerna som kände stunden
tung — och där skållade i alla
tonarter »adjö!» Korgar med matvaror
kommo i sista stund dansande över
relingen — men landgångarna halades
in och eskadern gick till segels.
Vinden räckte till Vaxholms
fästning — men där måste man börja
lektionen i rodd — möjligen önskade en
och annan av befälet att Carl Johan ej
tagit bort de spanska rören! Ej heller
»den niosvansade katten» var med;
eljest borde den varit mer hemma här
än på landbacken. Man »kavade sig
fram» till Oxdjupet, och där tillbragtes
natten — ej som i land där man tänder
muntert sprakande bivackeldar, utan
här fick manskapet stuva in sig i
pal-torna på däck, över vilket man spände
suntältet till skydd mot den kalla,
kusliga aprilnatten.
»Om morgonen den 18 betäcktes
däck, segel samt de klippiga stränderna
av bastanta snödrivor.» Denna dag
seglade man hela tiden och hann ända
till Dalarö.
Åter en natt i snöslask och köld,
och så fick man med rodd sätta blodet
i omlopp eller hissa segel för att sent
"omsider komma fram till en snöig
strand, där galärerna förtöjdes och den
s. k. nattron vinkade med ett kanske
ofta bedrägligt hopp. Stundom vilade
man några dagar, för att så börja
knoget på nytt — efter samma pro-
Carl Johan Ljunggren. Lieutenant vid Livregementets
Grenadjärer. 1813. Efter miniatyr.
gram: blåst, snöslask, segling, motvind,
rodd, sjögång, sjösjuka och
förbannelser. Tio dagar efter avfärden var man
på Östersjön på höjden av Västervik.
Så upptäckte man Ölands konturer,
vilka hälsades med intensiva utbrott av
sjösjuka, och den 28 om kvällen ankrade
man i Kalmar — vars befolkning får
varmt erkännande för gästfrihet. Första
maj firades naturligtvis, och dagen därpå
seglade man glad vidare för förlig vind
och ankrade den 3 om kvällen i Ystad,
där man skulle vila några dagar.
Där talar Ljunggren om en
sorglustig händelse: en skeppskommissarie
som blev hängd för utspädning av
brännvin med vatten. Enligt
författningarna skulle dylikt bedrägeri mot
manskapet bestraffas med hängning —
en procedur som ombord kan sättas i
verket utan vidare svårigheter — men
som man tyckte synd om karlen, så
hängdes han, till alla fromma själars
fröjd, med rännsnaran under armarna,
hissades upp, fick beskådas och släpptes
sedan, antagligen botad för
brännvinsförfalskning.
Då man sedan rodde vidare tog
man säkerligen i glädjen raska tag, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
