Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En saga. Av M. Gorki. Övers. från ryskan av Helmer Wanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Ack, ja, naturligtvis!" sade
modern, med en ihålig röst, kall som ett
höstväder.
"En sådan som han är bäst att hålla
hemma!" anmärkte ivrigt systern.
"Ja, det ej är värt att vi utsätta oss
onödigtvis," inföll modern.
"Ni har nog rätt!" svarade fadern.
Den puckelryggige återvände,
stannade vid dörren och sade:
"Är jag då så dum?"
"Vi få väl se," anmärkte fadern
helt sakta och modern inföll:
"Nej, det har väl ingen heller
påstått .. ."
"Du får läsa hemma," bestämde
systern, i det hon placerade honom
bredvid sig. "Du skall få lära dig vad
som behövs för att bliva byggmästare;
är du nöjd då?"
"Ja, du förstår —"
"Vad?"
"Vad som passar mig."
Hon var ett halvt huvud längre än
brodern, och klokare än alla — både
far och mor; hon var nu sexton år.
Han liknade en krabba, och hon —
smärt, välväxt och stark — syntes
honom som en fe, som styrde hela huset.
Och in kommo artiga men honom
främmande människor I huset. De
undervisade honom, men han sade helt
likgiltigt, att han icke förstår sig på
vetenskapen, under det han
frånvarande betraktade dem. Det stod för
dem alla klart, att hans tankar voro
på annat håll. Han talade mycket litet,
men ibland kom han fram med
underliga frågor:
"Vad blir det av dem, som
ingenting vilja göra?"
Den väl uppfostrade läraren, som i
sin svarta väl tillknäppta bonjour lik-
nade både en präst och en krigare,
svarade:
"Sådana människor händer allt
möjligt dåligt, som man kan tänka sig!
Så till exempel bliva många av dem
socialister —"
"Tack!" svarade krymplingen helt
kort. Han uppförde sig alltid korrekt
och stelt liksom en vuxen gent emot
sina lärare.
"Vad menas med en socialist?"
"I bästa fall — en fantast, en
lätting — i allmänhet — ett moraliskt
missfoster, som ej erkänner Gud,
egendom och nation."
"Kunna gamla fruntimmer också
vara moraliska missfoster?"
"Naturligtvis, bland dem–––––-"
"Och flickor?"
"Ja!" -
Läraren yttrade sig om honom på
följande sätt:
"Han har svaga kunskaper i
matematiken, men stort intresse för en del
andra frågor–––––-"
"Du frågar mycket?" sade honom"
systern som noga kände till hans
samtal med läraren.
"De fråga mera."
"Och du beder sällan till Gud —"
"Han botar ej min puckel —"
"Ack, vad har du för tankar!"
utropade hon, tilläggande:
"Jag beder dig, tänk ej därpå —
hör du?"
"Ja."
Hon hade nu lagt sig till med långa
kjolar, och han var fyllda tretton år.
Från denna tid var hon utsatt för
en hel del små förtretligheter; nästan
varje gång hon passerade broderns
arbetsrum, alltid var det någon spjäla,
planka eller annat föremål, som kom i
hennes väg, snuddade vid hennes axlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
