Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma ifrån den där lilla plätten —
Han stirrade en liten stund på boken.
Mungipan åkte litet högre upp.
Plötsligt vände Jenny på hufvudet igen.
"Jag begriper för resten inte,
hvar-för jag alltid börjar med sådana
litanior, bara jag får syn på er. Jag, som
tycker så hiskligt illa om pipsillar."
Hon tystnade en smula hastigt, och
det kom något förvånadt i de ljusblåa.
"Hvad är det?"
Fritz hade blifvit nästan
oroväckande röd.
"Ingenting alls," sade han
besvä-radt. Det var heller ingenting vidare,
bara det, att i skolan hade han gått
under namnet Fritz von Pipsill.
"Men det är förstås, för att jag
aldrig har någon ’ att gnälla för där
hemma. Karl Edvard är ibland som
om han vore döfstum. Och grisen, vi
ha i år, är ovanligt tråkig."
Fritz såg litet förundrad på henne.
Det var ingenting, som angaf, att hon
skämtade.
"Grisar äro väl aldrig så värst
roliga?" sade han nästan frågande.
"Jo, somliga. Inte direkt roliga,
förstås, men det är en förfärlig
skillnad på dem. I fjol hade jag en, som
var den bästa, jag har haft. Han var
för det första ovanligt snygg för att
vara en gris. Ni kan tro, att jag narras,
men jag kan inte minnas, att han
någonsin satte klöfvarna i hon."
Hon talade med en viss entusiasm,
och de ljusblåa ögonen blänkte till på
ett egendomligt sätt. Fritz såg på
henne med verklig förundran.
"Jag har alltid haft för mig, att alla
grisar voro likadana?"
"Snälla ni, visst inte, det är en
kolossal skillnad. Den där grisen i
fjol, den lärde mig förskräckligt
mycket."
"Hvad då?" sade han, mot sin
vilja intresserad.
Hon såg lugnt och tankfullt på
honom.
"Litet af hvarje. Det är för det
första inte alls så, att man är
märkvärdig, bara för att man är människa.
Det är precis lika märkvärdigt att vara
en gris."
Fritz drog upp mungipan litet
högre.
"Var det grisen, som sade det?"
"Um," sade hon långsamt. "Det
hörs väl. Och han undrade ibland
förfärligt, hvarför han skulle stå i
svinhuset, medan vi sutto i bersån."
"Det var alltså en missnöjd gris?"
"Nej, han bara undrade, och det
kan man väl göra utan att vara direkt
missnöjd. För resten tror jag, att han
tyckte att han hade det bra. Han hörde
allt hvad Karl Edvard spelade. Och
han fick förfärligt mycket mat."
"Det tror jag," sade Fritz mot sin
vilja, impulsivt. Han kunde inte hjälpa,
att han plötsligt kom att se en korg med
saffransbröd. Och det var en smula
snopet att behöfva fara till staden utan
kaffe. "A propos mat, så har jag ju
inte tackat för födelsedagskaffet i går."
Hon böjde litet på hufvudet, och
det uppstod om igen en lång tystnad.
Jenny satt fortfarande med
bomullsvantarna i kors, och det absoluta lugnet i
hennes attityd gjorde, att Fritz V: klackar
om en stund sakta började hoppa under
ulstern. Hon tänkte tydligen inte rubba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
