Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under andra omständigheter — hans
värd, framåtlutad i sin vida, skrynkliga
kostym, och snusande kring smäcklåset
erbjöd en slående likhet med en
gammal elefant som undersöker en
misstänkt present. Situationen inbjöd
emellertid föga till skratt; men det föreföll
honom trots allt som om det läte som
undsluppit hans värd var av gynnsam
natur. Monsieur Kessel rätade hastigt
upp sig och öppnade dörren. Tarras,
med ögonen riktade förbi honom in i
rummet, såg en jungfru som tydligen
var i färd med att städa. De sängkläder
han använt lågo sammanrullade i ett
hörn. Monsieur Kessel gav till ett nytt
läte men denna gång av helt annan art.
— Ni har redan städat, Marie!?
— Ja, monsieur .. . javisst.
— Det har gått ovanligt fort — det
är väl knappt mer än en halv timme
sen monsieur gick ut! Har ni städat
på de andra rummen?
— Ja . . . nej, inte på alla, inte
på...
— Hur kommer det sig att ni
skyndade på så mycket med monsieur
Grooths rum?
— Philippe sade till mig att. . .
Monsieur Kessel avbröt henne
hastigt.
— Ja, ja! Det var bra. Är det där
de sängkläder monsieur Grooth
använt?
— Ja, monsieur.
— Det är bra. Gå och säg till de
andra tjänarna att genast infinna sig här
— ni förstår, genast, utanför i
korridoren !
Jungfrun försvann så hastigt hon
kunde, och Tarras blev stående vid
dörrtröskeln i stumt betraktande av sin
värd. Han hade läst om Sherlock
Holmes och andra berömda detektiver i
oändlighet, men han hade aldrig förrän
nu haft tillfälle att iaktta någon
undersökning av en misstänkt lokal.
Monsieur Kessels sätt att bedriva den var
fullt på höjden med vad han tänkt sig
i fråga om grundlighet och
obegriplighet för utomstående, och flera gånger
överraskade han sig med att undra om
den i berättelserna så asketiskt magre
Sherlock Holmes kunde varit vigare
och snabbare i sina rörelser än hans
jättelike värd. Längsta tiden ägnades åt
det örngottsvar Tarras använt — en
undersökning både med förstoringsglas
och med näsan; därpå fingo de övriga
sängkläderna, fönstret och den utanför
liggande balkongen en kortare
undersökning, varefter monsieur Kessel
framstupa på golvet gav Tarras ett
tillfälle att erinra sig sin barndomslek,
elefanten Jumbo. Under tiden hade
tjänarna tydligen anlänt till korridoren
utanför, och plötsligt rätade monsieur
Kessel upp sig från golvet med ett litet
leende.
— Släpp in dem, sade han till
Tarras.
Tarras gjorde som han önskade, och
tjänarna troppade in i en förskrämd rad.
Utom Philippe och jungfrun som de
nyss funnit i färd med att städa Tarras’
rum, fanns det tre andra, som troligen
tillhörde kökspersonalen.
Men om Tarras bespetsat sig på att
få följa ett i alla detaljer genomfört
korsförhör, blev han besviken.
Visserligen kom det ett förhör, men det kom
i en helt annan form än han tänkt —
det kom på flamska. Förstod
personalen i sin helhet inte franska, eller
ville monsieur Kessel att detaljerna i
förhöret skulle bli obegripliga för
Tarras? Det var omöjligt att säga. Det
enda Tarras kunde säga med säkerhet
var att monsieur Kessels röst var en
helt annan än han tänkt sig — den var
lugn, nästan likgiltig i tonfallet, och
några inkvisitorsblickar förekommo
icke. Tarras frågade sig förgäves vad
han skulle tro. Hade monsieur Kessels
lokalundersökning givit sådana resultat
att han nu höll förhöret endast pro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
