Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En pultrons död. Av Mari Mihi. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyttelinje och under hurrarop störta
mot fiendens shrapnelsbatterier och
ramla om varann som käglor.
Han mindes, hurusom han någon
gång i forntiden spekulerat ut, att det
fördelaktigaste,. som kunde hända
honom vore att få bli krigsfånge och
interneras på någon hygglig fästning,
någonstans nere i Frankrikes soliga
söder, fjärran från bullret, tills freden
en gång bleve sluten. Nu tänkte han
inte längre åt det hållet. Han hoppades
bara på en sista gunst av ödet. Att
bliva avlöst genast, då hans kula susade,
att slippa ligga ensam och trasig i den
blodiga, blöta leran, sedan han blivit
sträckt till marken, att slippa undan
läkarnas otäcka sågar och sönder, utan
bli färdig tvärt.
Egentligen var det ingen anledning
varför han skulle komma undan för
billigare pris än de andra — han
mindes tjocka Harrach, majoren, vilken i
fyra timmar låg vid Vernys redutter,
med halva magen bortsliten av en
granatskärva. Men hela tiden vid sans och
hela tiden uppmanande sitt folk att inte
förlora mark — tills jägarna från
Tii-ringen äntligen brottat sig till övertaget
och han hörde hurraropen, då de
stormade redutten och stötte ned sin
rege-mentsfana i vallen. —
Bevars, där funnos nog inom leden
andra sinnen än Harrachs. Fiender till
fosterlandets försvar, vassa tungor, de
där gaddade sig samman vid
lägereldarna, dryftande krigets vådor,
alldeles som betjänter i. hus där var dag
är den sista, sitta och viska om
herrskapets ruinerande extravaganser. Men
herrskapsfolket hörde dem aldrig, utan
redo trotsigt spärr mot både seger och
undergång.
Nej, det var ju ingen anledning
varför Heinz Brukner skulle komma undan
billigare än de andra. Men han trodde
ändå, att han på det stora hela haft det
mycket värre än vem som helst. Han
hade ju inte bara haft att strida mot
fiender, utan mot sitt sinnes räddhåga
och feghet. Ty att gå i fält som pultron
är det gemenaste av allt, och en
pultron, som marscherar sin bana till slut,
utan att vanhedra den uniform han bär,
har gjort ett styvare dagsverke än
våghalsen, som med kallt blod spelar krona
och klave om livet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
