Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Hushållningen under dyrtid. (I serien »Från källaren till vinden».) Redigerad av Ida Norrby - Hushållningen under dyrtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om vi icke kunna få en hel del av de
livsförnödenheter, som vi äro vana att
anse som oundgängligt nödvändiga, hur
mycket vi än vilja och kunna betala?
Om brödsäden tar slut, om specerier
ej kunna importeras? Det kan hända
att prövningen går oss förbi, men vi
ha ingen säkerhet. Vi göra klokast i
att under det vi hoppas det bästa
förbereda oss på det värsta, göra klart för
oss, vad som kommer att fattas, vad vi
behöva för att kunna leva och arbeta,
och hur vi skola bäst kunna
tillgodogöra oss de resurser vi ha. Och sedan
få vi ordna vårt levnadssätt därefter.
Vi få varken fälla modet eller slå oss
till ro med att saken kanske inte är
så farlig. Lugnt, besinningsfullt och
målmedvetet ha vi att ordna vår
matfråga och vårt levnadssätt för övrigt
efter situationens krav. Vi få sätta ner
våra anspråk, vi få kanske avstå från
både det ena och det andra, som vi
ansett vara nödvändigt. I åtskilligt få
vi möjligen t. o. m. lägga om vårt
levnadssätt. Till vår förvåning skola
vi finna, att det var dock inte så svårt
som vi hade tänkt oss.
Att vi behöva äta för att kunna leva
och arbeta det veta vi alla, men
däremot känna kanske inte alla till eller
tänka på, vilken roll födan egentligen
spelar för vår kropp. Instinkt och vana
har lärt oss att t. ex äta potatis till kött,
att breda smör på brödet, att servera
torsdagsärterna med fläsk o. s. v. Men
varför göra vi detta? Vi kunna
förklara saken enklast så, att genom födan
tillföra vi kroppen byggnadsmaterial
och bränsle. Byggnadsmaterial
behöver den unga organismen, som skall
växa sig stor och stark, och
byggnadsmaterial behöver också vi äldre, som
inte längre växa. Det är nämligen med
vår kropp som med allt annat som är
i bruk, den slits. Och slitningen måste
repareras och det genast, eljest kan
skadan bli obotlig. Vidare behövs
bränsle, kroppsvärmen måste hållas vid
stånd, eljest stannar hela
kroppsmaskineriet, och intet arbete av något slag
kan heller utföras. Det är
värmealstringen i kroppen, som är källan till
all energi och kraft. Nu består vår
föda i stort sett av följande
näringsämnen: äggviteämne, fett, kolhydrater
(stärkelse och socker) vatten och
närsalter. Av dessa vilja vi i detta
sammanhang endast fästa oss vid de tre
förstnämnda, inte därför att vatten och
närsalter äro några oviktiga
beståndsdelar i vår föda, men är födan för övrigt
riktigt sammansatt, så få vi dessa
ämnen så att säga på köpet.
Både äggviteämne, fett och
kolhydrater bidra till värmealstringen.
Äggviteämne och kolhydrater äro
därvid jämställda, då däremot fett alstrar
dubbelt så mycket värme som samma
kvantitet av de båda andra ämnena.
Som byggnadsmaterial kan av de tre
däremot endast äggviteämnet tjäna.
Äggviteämnet kan på den grund sägas
vara den oundgängligaste
beståndsdelen av vår föda. Den mängd
äggviteämne, som vi nödvändigt behöva, är
visserligen förvånande liten (olika
forskare ange något olika
äggviteminimum per individ och dag, men
många sätta det så lågt som 17 gram
per dag). Av många skäl vore det
oklokt att tillföra kroppen endast vad
den absolut behöver, och de flesta
auk-toriteter på området äro numera enade
om, att för en fullvuxen individ behöves
70—80 gram, d. v. s. 9—11 % av
näringen bör utgöras av äggviteämne.
Man räknar så noga med detta ämne,
emedan det är det till priset dyraste
av våra näringsämnen och därför, att
för stora mängder därav, särskilt av
kött, ogynnsamt inverkar på organismen
(njursjukdomar, reumatiska åkommor).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
