Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Det är synd och skam, så det drar! Av Sigfrid Siwertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är synd och skam, så det drar!
Där solgatan sträckt över fjärden
sin kungsväg med strålar och gnistor till damm,
där drar vinden med yrande visor fram,
den glade vandrarn i världen ...
Nu frestar en lummig och sorlande strand
den svale med ljummare lekar,
och med vingade fjät Över säv och sand
går hans lopp emot kullarnas ekar.
Han rullar sig het i en axtung våg
av gulaste vete och rister i råg,
som torkar i yviga nekar.
Med vinande snärt han kuskar brått
i en vagn utan hjul och skälmar
mellan hundraåriga almar
i den skumma allén upp till Ulvilla slott.
Där tar han en vals med myggor och fjun
på ekotemplets tiljor,
och han trevar kelen bland svanarnas dun
och dricker ur dammbräddens liljor.
Men bak trädgårdens mosslupna gråstensmur,
där rosenrabatterna glöda,
där kysser på lek han livet ur
en trött La France av de röda.
Så äntrar han rusig av pollen och doft
en stupande kopparränna
och tumlar in på ett solstekt loft
under taket, vars pannor bränna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
