Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Det är synd och skam, så det drar! Av Sigfrid Siwertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där fladdrar det skrämt i en spökförnäm
och söndrig bruddräkt av siden,
som bars med slöja och svandunsbräm
av Ulvilla fru i tiden.
Men flink som en tjuv i en trappa
far han ner under välvda och kalkvita tak;
en främling med fladdrande kappa
han dansar i soliga, öde gemak,
där kronornas kläppar brinna.
Och han blåser ett damm, som är hundra år,
ur vapensköldarnas gömmen och vrår
i hallen, där spindlarna spinna.
— — — Men så når han ett rum med fälld gardin,
där tystnaden är som brev i ett skrin,
vars nyckel ingen kan finna ...
Och där sitter en gammal kvinna...
Det är hennes nåd, det är Ulvilla dam,
hon som äger de sköna träden
och alla fälten med säden.
Hon är skrumpen och böjd och till hälften lam,
sina egna sinnens änka,
och hon vet icke vem hon skall skänka
sin rikedoms usla kram.
Hon dväljs mellan brasan och skärmen
och sträcker frusen mot värmen
två darrande händer av gult pergament:
— Gud tröste mig arma på ålderns dar!
Här måste en dörr stå på glänt,
det är synd och skam, så det drar!
Sigfrid Siwertz.
––––*––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>