Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grooth! Van Beckers stulna papper —
det är dem jag har här — mannens
från Liége papper! Dem som Philippe
sedan stal från er, monsieur Grooth.
Och det viktigaste — det enda viktiga
av dem är borta!
XIV.
Den dödes trumf.
— God morgon, mademoiselle.
— God morgon, monsieur Grooth.
— Hur har ni sovit, mademoiselle?
— Har n i s o v i t?
— En smula, är jag rädd. Ni får
medge att dagen i går var lång.
— För andra än er också.
— Missförstå mig inte. Jag vet hur
lång den måste varit för er.
— Låt oss inte tala om våra
obetydligheter. Ni vet att d e ha besatt
Luxemburg ?
— Vad säger ni?
— Jag trodde ni hörde det redan i
går afton. I går, den 2 augusti! I går
dig, i morgon mig. Det är trettio
timmar sen min far fann oss hos
monsieur Marty. Och . . .
— Och ännu inga spår av det
felande dokumentet?
Fröken Kessel gjorde en kort nervös
huvudskakning utan att svara. Hon
drog fram sin klocka och såg på den.
— Redan nio. Min far. . .
— Var är er far?
— Han var uppe klockan sex och
har inte varit här sen. Folket på
hotellet måste verkligen tro att han har
egendomliga vanor! Hahaha! Han
kom i säng klockan tre! Hahaha!
Tarras steg hastigt upp till henne.
Utan att hon visste hur drog han henne
till sig och började sakta stryka hennes
kind. Småningom upphörde hennes
hysteriska skratt, och hon sjönk trött
ned på en stol. Tarras funderade på
konversationsämnen, men hon förekom
honom.
— Gaston var här nyss. Han trodde
att min far var uppe hos generalen.
— Vem? Tarras’ fråga var halvt
ofrivillig; han ville helst haft henne
bort från dessa tankar, men samtidigt
var han själv oförmögen att ägna en
tanke åt någonting annat. Vilken
general, mademoiselle?
— General Leman, kommendanten
i Liége. O Gud, måtte någonting . . .
Min far lever inte till i morgon annars,
monsieur Grooth, och inte jag heller.
— Mademoiselle! Maud! Tala då
inte så!
— Ack, vad tjänar det till att söka
blunda för sanningen. Luxemburg i
går och vi i morgon, och om de ha
våra papper är det ju min fars fel,
min fars och mitt, och då––––
— Men kan då detta papper vara
så viktigt att det. . .
— Det betyder liv eller död, först
för Liége och sen för oss alla.
— Men, mademoiselle — vänta, låt
mig tala till slut — vartenda fort i
Europa och dess belägenhet är ju en
offentlig hemlighet. Stå de inte rent
av på kartorna? Och då —
— Jo . . . just därför — just därför
vidtager man ju förändringar i alla
placeringar i och kring forten vid
tillfällen då man fruktar . . . men nej, jag
kan inte säga mer, inte ens till er.
— Jag ber er inte heller om det,
mademoiselle. Jag ber er inte om
någonting annat än att söka tänka på
andra saker tills det är absolut
oundvikligt.
— Andra saker! Jag kan inte, med
bästa vilja. Kan ni ? Ah, denne Marty!
Den eländige, den trefalt eländige!
— Har man oskadliggjort kanonerna
i hans lagerbyggnad?
— Ja, det sade Gaston nyss. De
voro för tunga att flytta. Man beräknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
