Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Min far. Till minne av professor Johan Lindberg. Av Elsa Lindberg-Dovlette. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid. Men i mitt föräldrahem fanns en
gungande gammal stol. Och den var
olik alla andra gungstolar, ty det var
en riktig sagostol. Dess gång var
vaggande mjuk över den hemvävda mattans
brokiga ränder. Kröp man in i dess
mjuka famn, som mamma själv broderat
full med finurliga rutor och slingor,
då gungades man rätt in i sagovärlden,
i all synnerhet om det var min egen
far, som styr färden.
Hans sagor likna ingen annans. De
äro levande och växlande och fulla av
äventyr. De handla om troll och älvor
och människor och djur och alla sjunga
och tala de med egna röster och
djurens imiterade läten äro så naturliga
som endast den kan åstadkomma, som
har ett känsligt öra för var modulation,
var skiftning i det, som för andra
kanske blott är ett orytmiskt buller.
När far sitter i gungstolen om
kvällen, då är aftonfrid i hemmet. Arbetet
är slut för dagen. Medarnas sakta
knarrande över mattan ger ett taktfast
ackompanjemang åt hans sagoröst. Vi
ha en känsla av allesammans, att man
har rätt att vila ut nu, att dagen är slut
och att den vänliga vilsamma aftonen
är omkring oss.
— Är du nöjd med din dag? Och
är din dag nöjd med dig? Det var
frågor som ofta ställdes till oss av
honom. Ju yngre man var, ju raskare
kom svaret. Men ju mer självkritiken
växte med åldern, ju mer hejdade
eftertanken det självförnöjda svaret.––––
— Är din dag nöjd med dig? Har du
väl utfört allt det du bort under denna
dag ? Har du rätt till att i gungstolen låta
dig vaggas in i Hemmets aftonfrid?
––––––-En faders fråga, som ljuder
ännu efter hans död med allvarsklang.
Och åter bläddra vi i barndomens
bilderbok. — — — Där är skolans
avslutning, med ny klänning, krusat hår
och betygfeber. Och far i hög hatt och
högtidlig min, men med spjuvern i ögon-
vrån, sittande främst på föräldrarnas
bänk. — "När du går fram och tar ditt
betyg, då ropar jag högt," hade han
hotat. Man sitter i ångest, att han skall
göra verklighet av det. Men han nöjer
sig med att med ljudelig röst sjunga
andra stämman till skolbarnens kör, när
altarna hålla på att komma av sig.
Alla vända sig om för att se, varifrån
den stora, säkra rösten kommer och
man sitter där på skolbänken både
generad och nöjd––––––allt det där
är ju så många gånger genomlevda
känslor, utan vilka skolans
efterlängtade avslutning icke är någon riktig
avslutning.
Nu vända vi ett blad i bilderboken.
Och vi få upp en vacker, stämningsfull
tavla––––––En vit, översnöad gata
och längst bort — kyrkogården med
små träds mörka silhuett mot en
strålande, upplyst kyrka. Och de stora
klockorna ringa till aftonsång. — Ni,
min barndoms malmtunga, högt
sjungande klockor. Jag har hört er sjunga
till ottesång väckande glatt och friskt.
Till högmässa ha ni klingat manande
högtidligt och strängt. Jag har hört er
jubla till bröllop och gråta till
begravning. Men aldrig i mina
barndomsminnen har ni sjungit så som om
julafton. Det var änglavingars susning i
er gungande rytm och himmelska
fridsröster i eder bärande, kallande sång.
Är det därför, att ljudet kommer där
ovanifrån, från ett högt torn, sänkande
sig ned till de små människorna, som
kyrkklockorna ha en sådan famnande
stor makt? Jag frågar detta nu, då jag
kommit till den åldern, då allt skall
dissekeras och undersökas, men då jag
som liten flicka gick över den vita snön,
mot min barndoms strålande kyrka,
ledd av min faders varma hand, då var
jag blott ödmjukt tacksam för att kunna
få känna en sådan upplyftande stor
lyckokänsla.
I min barndoms kyrka skådar Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
