Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Flickorna Björncrona. Av Hugo Falk. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinnorna till honom som målen till
ljuset, då han måste upphöra med
denna sysselsättning, ty, eviga gudar!
— där kom överste Björncrona själv i
sabel och sporrar och ett ansikte så
rött som en eldsvåda! Och han styrde
kursen rätt på honom! Hur skulle detta
sluta?
Denna bävande fråga blev emellertid
omedelbart besvarad, översten
stannade mitt framför honom utan att göra
den ringaste min av att besvara hans
vördnadsfulla och förskrämda hälsning.
— Unge lymmel, sade han artigt
men bestämt, var bor herrn?
Tilltalet var så pass ovanligt, att Per
Adam inte kom sig för att svara utan
darrande pekade uppåt stan.
— Gå före, fortfor översten, jag
kommer efter, och försök inte att
avvika, ty vid allt som hoppar och far och
regerar i luften hugger jag inte
huvudet av herrn vid första försök.
Exemplifierande den påtänkta
åtgärden genom att till hälften draga sitt
svärd och låta den vettskrämde
Berg-qvist njuta den uppfriskande synen av
ett blottat stål, pekade översten uppåt
gatan, varför notarien gjorde vänster
om och skred framåt i spetsen för den
sorgliga processionen, ändå mera
nedstämmande genom det förhållande att
han vid den unga frökens häftiga attack
hade retirerat ned i rännstenen och nu
ej tordes kliva upp på trottoaren av
fruktan för att få känna mordvapnets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
