Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svarta buteljer. Av Ellen Holzhausen Idström. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fyllda glaset och låter det stå orört så
att det hinner kyla till i medvetandet.
Att man en gång varit så ung, att
man tagit miste på glädjeyrsel och
kärlek ! Otroligt. . .
Nu är oron där igen och fru Matton
reser sig upp och går ut i parken,
seende sig skyggt ikring, färdig att fly
in i snåren, som så rikligt frodas på
ömse sidor om vägen, ifall någon
skymtade på aldrig så långt avstånd, då det
hände att arbetare från fabrikerna i
grannskapet togo genvägar över
Matton-house från och till arbetet.
Det skulle ha vågats förr! Men nu,
när ägarinnan står under förmyndare
— lilla Blända Matton, som redan sin
första dag som husmor på stället fick
ryggen så knäckt, att den sedan aldrig
mer rätade upp sig.
Det var andra tider då, det hade
kunnat passera att den icke fullt nyktre
brudgummen i ett plötsligt anfall av
raseri över att ändå se sig bunden till
sist, hade stött ifrån sig den
aningslösa lilla bruden, så att hon fallit
omkull ...
— Fy, tusan — du är ju ett
barnkräk och inte går man i brudsäng med
ett barn — varpå Arvid Matton låtit
sadla Jehu, ridit in till staden och där
tillbringat natten — var, gjorde hän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
