- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:289

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilh. Aug. Detl. von Braun - Wilh. Aug. Detl. von Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

289

äro ganska trefliga, de likväl undantagna som jag
är på vakt, ty af militären är jag ännu lika litet
road som fordomtimma. Officerarne här äro ovanligt
hyggliga, och således olika dem på de ställen, der
gradpasseraren behandlas som en hund.

I går gjorde jag mig ett godt kap: jag köpte nemligen
på en bokauktion 45 delar tyska klassiker för ett rof
varpris: 10 riksdaler rgd - hvaribland Schillers och
Goethes samtliga verk. Dessutom köpte jag en mängd
andra böcker för ungefär en tredjedel af värdet. Dessa
luntor skola blifva sköna att genomläsa när man kommer
på bondlandet. - Jag har nu ganska brådtom, således
hinner jag icke att säga dig så mycket jag ville. Med
ett långt bref fägna snart 3in oföränderlige vän.

Borås d. 11 Januari 1835 13). Lika länge som förgäfves
har jag väntat på några rader från dig, såsom svar
på mitt sista bref. Orsaken till denna långa tystnad
är mig naturligtvis en gåta, men skulle den - hvilket
jag ej vill tro - härleda sig från köld och glömska,
så gör jag nu visserligen orätt, som ånyo besvärar
dig med mina kråkfötter. Jag vill dock hoppas att
förhållandet ej är så, utan vill derföre enligt vanan
tala med dig som en uppriktig vän. Blifver återigen
detta bref obesvaradt, har jag all anledning att tro
det gamle Braun mist sin lilla plats i ditt hjerta,
som han fordom trodde sig innehafva. Men - nog nu med
sentimentala preludier! - en aning säger mig att du är
tou-jours le méme. De få vänner jag eger bli mig kära
ändå in i bleka döden, och ingenting är mig kärare än
underrättelser från dem - döm derföre om min ledsnad,
som så länge måst sakna dem från dig.

IS) Till densamme.

19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free