Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■36
NILS SYLVÉN
hafva (i naturen) alla första årets örtblad typiskt motsatta, från och med
andra året alla örtblad spiralställda. Äfven Ulmus-arterna och Fagus
silvatica äga i naturen under groningsåret typiskt dekusserad
bladställning, från och med andra året typisk spiralställning. I motsats mot
förhållandet hos de rent radiära Prunus-artema inträder hos Ulmus och
Fagus förändringen i bladställningen i samband med förändrad
latera-litet (se härom framdeles!) — En särskild egendomlighet i bladställningen
förefinnes hos Linaria vulgaris och striata, hvilka hafva typiskt
dekusserad bladställning å epikotylskottet, kransställning å adventivskotten
(se Sylvén, 1. c., 1, speciell del, p. 79, II, allmän del, p. 45). —
Slutligen må här äfven omnämnas den af sin egendomliga bladföljd å det
epikotyla hufvudskottet utmärkta Rhodiola rosea\ enligt irmisch (Ueber
einige Crassulaceen. Botan. Zeitung. Leipzig i860, p. 85—7) äga vi
nämligen i Rh. rosea »eine Pflanze, deren unbegrenzte Hauptachsel nur
in dem ersten Lebensstadium Laubblätter, in den spätem aber nur
Niederblätter besitzt»; om ungplantsutvecklingen hos Rh. rosea se
närmare Sylvén, 1. c., I, speciell del, p. 238—9, II, allmän del, p. 70.
Flere af våra dikotyledoner visa under sina första ungplantsår en
mot under senare år afvikande organisation för öfvervintringen. Hos
en hel del arter finna vi sålunda skotten under första öfvervintringen
eller öfvervintringarna mer eller mindre öppna eller åtminstone mer
eller mindre typiskt vintergröna, senare alltjämt mer eller mindre
fullständigt slutna och icke vintergröna. Exempel på dylika arter äro
Primula farinosa, *scotica och strida (se Sylvén: Om de svenska
diko-tyledonernas första förstärkningsstadium etc., I, speciell del, p. 125—6,
II, allmän del, p. 71), Pulsatilla vulgaris och pratensis (se Sylvén, 1. c.,
I, speciell del, p. 270, p. 271 och den där angifna litteraturen, II, allmän
del, p. 70), rosettskottartade individ af Viola eanina och stagnina (se
Sylvén, 1. c., I, speciell del, p. 160, II, allmän del, p. 39, p. 51) samt
Genista-arterna (se Sylvén, 1. c., I, speciell del, p. 207—8, II, allmän
del, p. 30).
Med afseende på skottspetsens utveckling inträda hos några
närmast här omnämnbara lignoser förändringar eller omslag i utvecklingen
under det första förstärkningsstadiet. En hel del arter äro sålunda
under sina första ungplantsår racemöst, senare cymöst uppbyggda;
det epikotyla hufvudskottet utvecklas nämligen racemöst och
monopo-dialt under första året eller åren, men slutligen bortdör skottet i sin
spets (i större eller mindre utsträckning), hvarefter skottbyggnaden
blifver i regel för all framtid typiskt cymös. Såsom exempel på dylika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
