Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
region skulle måhända kunna sägas sammanfalla med
skilje-linien mellan Ångermanland och Vesterbotten, eller, om man
vill hafva en elf, för att utmärka skillnaden mellan ålderns
och porsens region, sä flyter något litet söder om denna
rà-ljnie den icke sä obetydliga Gidea-elfven, som upprinner inom
Åsele lappmark och går genom Bjurholms, Gideå och
Grundsunda socknar. Ehuru denna trakt icke är närmare
undersökt i växtligt afseende, bör man likväl anses berättigad till
ett sådant antagande, som det i fråga varande, pa grund af
den stora olikhet i landets bildning, som råder pa ömse sidor
om denna gräns. Man vet ju, hvilket stort inflytande landets
bildning utöfvar pa dess växtlighet. När man söderifrån
öfvergår Dalelfven, kommer man ifrån ekens region med sina
fruktbira slätter in i det norrländska berglandet, som redan
vid hafskusten visar sitt skaplynne. Här ser inan öfverallt
»höga berg och djupa dalar» med sina skogar, hvarest
barrträd växa i brokig blandning med löfträd, sådana som lönn,
al och ålder, efter hvilka Norrlands löfträdsregion blifvit
fördelad i tre underafdelningar, utmärkte hvar och en genom det
allmänna förekommandet derstädes af något bland dessa
trädslag. Med Ångermanlands gräns upphör denna vexling af
höjder och dalar, och, när man liar öfverskridit Gideaelf,
kommer man in i Vesterbotten jemna kustland. Slätterna äro
här likväl icke utmärkte af den bördiga jordmon, som
Uppland liar att glädja sig öfver, utan utgöras merändels af
ofruktbara eller tallbeväxta sandhedar, omvexlande med myrar, och
gifva en dyster karakter åt landet, sa vida de icke
genom-flytas af elfvarne, eller utbreda sig invid andra vatten, dä de
äro mindre dystra och mera fruktbara. Såsom sagdt är,
Umeå-trakten erbjuder ett passande exempel pa naturens bildning
inom porsens region. Låtom oss da taga den i närmare
skär-skadande.
Närmast Umea stad utbreder sig en slätt af ungefär
qvadratmil omfång. Denna omslutes af en krans utaf låga
berg, som icke äro högre, än ungefär 100 à 200 fot.
Bortom dessa berg utbreda sig vidsträckta myrar och barrskogar.
Man kan erhalla en föreställning om, huru slätten bildat sig,
när man ger akt pa beskaffenheten af elfvens mynning. Den
utflyter i hafvet genom en träng öppning mellan tvänne
berguddar. Pa den oena af dessa ligger Ilolmsunds lastageplats,
pa den andra Åbbola by. Dessutom finnas bade inom och
utom denna mynning flere holmar och skär. Innanför dessa
bildar elfven en s. k. fjärd af ungefär samma storlek, som
den slätt, hvarpå studen och flere byar ligga. Men denna
fjärd blir för hvarje ar allt mer och mer uppgrundad, så att
nu förtiden inga större fartyg kunna komma upp till staden.
Här och der bilda sig sandbankar, som stå ofvan vattnet
största delen af sommaren. Det är endast, när den mäktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
