Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scandinavia.
609
gra få svenskar, men 2,000 polackar funno sin graf under dess
ruiner.
På motsatta stranden betraktade Carl Gustaf det förfärliga
uppträdet. Det var åtminstone en hämndens tillfredsställelse,
men som hvarje sådan bitter och kort. Med Sandomirs slott
hade han också förlorat sista möjligheten att öfver Weichseln
komma till det närbelägna Krakau.
Scandinavia. De gamles kunskap och begrepp om vår
höga Nord voro ganska dunkla. Plinius d. ä. sammanskref
omkring 80 år efter Kristi födelse i sju och trettio böcker sitt
stora verldshistoriska verk, hans så kallade "Historia Naturalis11,
som innehåller utdrag- ur 2,000 till större delen förlorade
skrifter. Plinius hade sjelf sett Nordsjöns kuster och bättre än
någon före honom haft tillfälle att inhemta underrättelser om
de nordliga länderna af Europa. Efter äldre författare hade
han sig bekant, att i Nordhafvet lågo åtskilliga öar, bland dessa
de af grekerna omtalade Bernstens-öarne och andra, som
kallades de Ooniska, hvilkas invånare lefde af fågelägg och hafra;
åter andra, hvarest funnos menniskor med hästfötter
(Hippo-poder), och ännu andra, der menniskorna gingo nakna, men
hade öron så långa, att de täckte hela kroppen (Fanesier).
Plinius är den förste, som nämner den af så många omtalade
stora ön i norra oceanen med namnet Scandinavia. Men han
skrifver efter berättelser, dem han oriktigt uppfattat. Man
igenkänner dock i hans målning tydligen vår skandinaviska
halfö. — Hos Tacitus bär Östersjön, efter den på ost- och
nordsidan om Elbe boende stora Sveviska folkstammen, namn
af det Sveviska hafvet. Här, i öppna oceanen, så lyda hans
ord, lågo Svionernas samhällen, folkrika, mäktiga genom vapen
och skepp. De hade sina fartyg så byggda, att de lika lätt
med bakstam som med framstam kunde sätta i land; segel
brukades af dem icke, och icke heller hade de årorna fästade
i rad efter sidorna, utan lediga och lösa, att deras rodd måtte
vara fri, för att i en hast efter behof kunna gifva fartyget
hvilken rigtning som helst, såsom flerstädes brukades i flodfart.
Tacitus skref sin bekanta bok om Germanien mot slutet af
första århundradet, vid pass 20 år efter Plinii död. —
Jorda-nes, en skriftställare i medeltiden, öppnar sin Götiska historia
Sv. Minnen. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
