Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 60. Efter ovädret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
med den hand, Atos lämnade honom fri, ja, jag kommer
också...
- Välkommen, herr Chevalier, icke för den tröst ni bringar,
men för det vi få se eder värda person. Jag är redan tröstad.
Han visade ett småleende, vida sorgligare än någon av de
tårar, d’Artagnan någonsin sett utgjutas.
- Välan då, sade d’Artagnan.
- Ni kom just, återtog Raoul, då herr greven skulle
berätta mig alla enskildheterna av sitt samtal med konungen.
Ni tillåter väl, att greven fortfar?
Den unge mannens blick tycktes vilja läsa i djupet av
musketörens hjärta.
- Hans samtal med konungen? sade d1 Artagnan i en så
naturlig ton, att man ej kunde tvivla på uppriktigheten av
hans förvåning. Du har då talat med konungen, Atos?
Atos smålog.
- Ja, jag har talat med honom, svarade han.
- Ah, visste ni verkligen icke, att greven träffat hans
majestät? frågade Raoul, till hälften lugnad.
- Nej, det visste jag sannerligen ej.
- Då är jag lugnare, återtog Raoul.
- Lugnare, för vad då? sporde Atos.
- Förlåt mig, herr greve, sade Raoul, men då jag vet,
vilken vänskap ni gör mig den äran hysa för mig, fruktade
jag, att ni möjligtvis kunde för hans majestät ha alltför
livligt uttryckt min smärta och eder förtrytelse, och att
konungen då...
- Och att konungen då? upprepade d’Artagnan; vidare
Raoul.
- Ursäktar mig även ni, herr d’Artagnan, sade Raoul.
Jag tillstår, att jag ett ögonblick fruktade, det ni kommit
hit, icke som herr d1 Artagnan, men väl som musketörkapten.
- Du är tokig, min stackars Raoul, utropade d’Artagnan
med ett skratt, i vilket en noggrann iakttagare kansKe skulle
önskat sig finna mer uppriktighet.
- Så mycket bättre! sade Raoul.
- Ja, tokig, och vet du, vartill jag råder dig?
- Säg då, min herre; när rådet kommer från eder, måste
det vara gott.
- Nå väl, j^g råder dig att, efter din resa, efter ditt besök
V. B. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
